Aftonbladet – 15 februari 1854, sida 1

— Du här, min älskade Fredrik, — roppade drottningen, som i detta ögonblick kom ut. Hastigt som man vänder om en hand var piinsens fördystrade ansigte jemnadt. Han smålog emot sin gemål, förde talet på dem som för aftonen vvoro befallde och visste inom fem minuter, att deras antas skulle ökas med friherrinnan Duvald. Prinsen skyndade tillbaka till sina rum och skref några rader till Regina, dem han genast afsände. Då Wilkens återkom bragte haa prinsen den underrättelsen, att friherr:.nnan visserligen vore anländ til staden, men att hon åkit ut, man visste ej hvart. Pet led mot aftonen och de som blifvit befallda ti hofvet började småningom infinna sig . .. Slutligen fatta des endast fr:herrinnan Duvald. — Vet 1i väl, — frågade en dam sin granne, —— hvem vi denna afton få den äran att s— Nej min bästa grefviona... Vi äro ju alla samlade. — Förlåt... En fattas: frihe-rinnan Yuwvald. — Hon, hvars son stupade i en duell? — hördesett annat fruntimmer fråga. 5 — Åh nej! Lagmannens fru... — Den fordom så sköva fröken Regina: v. Bi ow skall ha deklinerat alldeles förfärligt, — yttrade nu en dam. som sjelf stod ett godt stycke 1å retouren. — Hvad! är hon icke mera vacker? — yttr.de cm ung grefve, ett af sin tids lejon. N — Hon skall vera horribe!t förändrad. — åh, hviiken skada! T — Skönheten är en gåfva, på hvers mistving ungdomen alltid borde vara beredd, — vilrads en gammal dam. De unga damerna beklagade med illa att hofvets förnämsta stjerna säwmnda mis Grefvinnan återtog: — Åf hela den fordna man, — endast de siora och förhärjad: fält. j Under hela detta somt.l hade prinsen hat al möjlig möda att bibehålla sin cortenans... i — Hvarför kan hon ej höra dessa yttranade ,? — tänkte han, — vore jag qvinna skulle jag vil hee ijre låta begrafva mig i en öcken än infinna mig på e t ställe, der... Han hann icke längre. I detsamma, uppslogos dubvbeldörrarne och Regina inträdde. (Aa Sin olans. skönheten återstå nu, — säger Ugonen, belys ? de ett gulnadt