Aftonbladet – 14 februari 1854, sida 2

en omöjlighet att nalkas hertigen sjelf, — till hver skulle jag då heldre vända mig, än till: herr öfversten som är en af hans aste anhängare och vänner? — Och dessa förslag, herr grefve? — Både Wien och Ryssland gilla dem; min konun, erbjuder hertigen besittningen af Slesvig, äfvensom d 30,000 man som stå i Norge, till understödjande af sin anspråk på svenska kronan, och såsom pant på sin orubb liga vänskap vill han härtill lägga sin mest älskade sy sters hand... Prinsessan är ung, skön och god, son ertigens högsaliga fru mormoder, vår älskade Ulrik Eleonora. Ministern framvisade ett miniaturporträtt, ur hvar: briljanterade infattning ett qvinnohufvud blef synligt, vä värdt en krona. . — Liknar prinsessan detta porträtt, så måste hor vara förtjusande. — Herr öfverste, det är ej smickradt. Med ögonen orubbligt fästade på denna vackra bild ec 2 Stobee: — Och hvad åstundar väl konungen af Danmark fö dessa ädelmodiga anbud? : — Han! — sade ministern något förligen. — Han: Maj:t, min herre, har ej stora anspråk. Mot afträdande af näsra bland de provinser, dem vi till Sverige förlofrå rat till exempel Bohus är konungen villig at understödja hertigen... 2 Öfversten studsade... 1 hade all möjlig möda att dölja sin harm vid detta förslag. — Ilvadi! bortskänka en så vigtig besittning, som kostat så många tappra mäns lod, och — hvad som var farligare än allt annat — tillåta en falsk och bedräglig vän att få fast fot i landet, — aldrig! Han skulle afsky hertigen, lika mycket som han hittills älskat honom, om han kunde vara i stånd att lyssna till sådana förslag. Carlarnes hämnande vålnader skulle förfölja en så ovärdig ättling! — Nå, herr öfverste! hvad säger ni om mitt förslag? — återtog Danmarks listiga sändebud. För att ej med ens afbr;ta bela negociationen beslöt fversten att dölja sin harm. Med ögonen fortfarande fästade på porträttet, svarade han derföre med Jugn ton: — Jag har svårt att yttra mig häröfver, innan jag underställt hertigen förslaget. Likväl skulle Jag ha önskat att konungen af Danmark begärt något annat... Svenskarne äro ett obändigt folk och tycka måhända att leras fiender redan gjort tillräckliga landvinningar.