Aftonbladet – 14 februari 1854, sida 1

ÖFVERSTE STOBEE) ELLER HOLSTEINSKA PARTIET. TJUGUTREDJE KAPITLET. Emellertid hade Cecilia, darrande som ett asplöf, smugit sig uppför de välkända trapporna, som ledde till källarvåningen. Utanför källardörren stannade hon, full af ångest. Skulle hon gå in här eller skulle hon gå åt höger en halftrappa längre upp till madam Hofverbergs enskilda rum. Hon beslöt sig för det sednare, ty hon fruktade att träffa allt för mycket folk, om hon jinträdde i källarrummen. Madamen kunde ju möjligern vara uppe hos gig . .. Och kanske — Cecilias hjerta : klappade af längtan och hopp — kanske skulle hon reedan nu få träffa någon af sina föräldrar . .. Man hadee ju lofvat henne det... Hvartill skulle det tjena attt bedraga henne? Madamen kunde ju numera aldrig tänka på att qvarhålla henne, hon, som var öfverste Sstobges adopterade fosterdotter. , Snart stadnade hon utanför en dörr... sakta och bäfvande klappade hon på. — Hvem är det? — frågade en röst innanföre. — Det är jag... Öppna! Dörren gick upp. Vid åsynen af ett i en vid kappa insvept fruntimmer, syntes den person, som öppnat dörren, fullkomligt tifrdsställd. Han slöt till dörren och yttrade med skän-isam ton: — Det är då ni... Välkommen ... min nådiga ...! Men tag af er hufvan och undanbåll icke mina blickar ert blomstrande ansigte . .. Han skyndade att hjelpa Cecilia af med kappan och hufvan . .. Ett rop af öfverraskning undföll honom... Han tog tre steg tillbaka, full af förvåning . . . — Hvad!... så ung, så skön! — utbrast han, — Omöjligt! Cecilia betraktade med förvirrade blickar den man som stod framför henne. Hon såg em gubbe af en vördnadsbjudande gestalt, med ädla anletscdrag och hög panna. —— ) Se A.B. N:is 1, 3, 4, 10, 11, 13—15, 117, 18, 20, 21, 23, 24 26—28, 30, 33 och 35.