Aftonbladet – 14 februari 1854, sida 1

Hans hår hade grånat och ett långt hvitt skägg betäcket hans haka. Ett barndomsminne drog med blixtens snabbret förbi den förvirrade unga flickans själ. Nästan utan utt veta hvad hon gjorde sjönk hon ned och omfattade len gamle mannens knän. — Det är han! — utbrast hon hänryckt; — det är nin far! O, mitt hjerta bedrager mig icke! Danska ministern Löwenörn drog sig förvirrad tillbaka. — Stig upp, mitt kära barn! Hvem är ni? ... Hvad äger ni? Jag er far!... Jag väntade någon helt anvan . .. Det här måste vara ett misstag. Men Cecilia kunde icke slita sig lös från den föreställning hon i sin förvirring gjort sig. Hon tänkte: — Han vet ingenting... han känner mig icke... Han anar icke att jag finnes i lifvet. Och den unga flickan uppsteg och närmade sig den gamle mannen, som allt mer förvånad betraktade denna smärta, sköna gestalt. I detta ögonblick och innan Cecilia hann säga något vidare hördes någon med hastiga steg närma sig. Dörren, hvilken ministern ej kom att stänga riktigt, gick upp vid tryckningen af en kraftig hand. Stobee i sin fruntimmersdrägt inträdde i rummet. Han studsade förvånad tillbaka då han varseblef Cecilia. En aning om rätta förhållandet uppstod hos ho. nom... — Du här, mitt barn! — utbrast han ofrivilligt. Den unga flickans blick hvilade på öfversten. Hoi såg ett äldre fruntimmer . . . De föreställningar som för virrade henne togo ökad fart. Man hade ju lofvat henne att se sina föräldrar .. . Denna qvinna, som inträdde . . kunde då icke hon vara hennes mor? — Om ni är min mor, — sade Cecilia, i det hor skyndade mot öfversten, — så förneka mig icke . . . Jag är icke ovärdig er kärlek... — Hennes mor! — utbrast ministern, som under för klädnaden igenkände Stobte. — Nej, det här blir fö befängdt! Och mig kallar hon sin far! s — Mitt stackars barn! — sade nu öfversten mild och allvarligt; — man har sagt dig, att när du infinne dig här skulle du få träffa dina föräldrar... Ar de icke så? — Jo, — sade den unga flickan blygt. — Nåväl... man har bedragit dig... En tillfällig het har låtit mig veta anledningen hvarföre man !ockz