Aftonbladet – 13 februari 1854, sida 2

bandlingen, om det rätta skall trä tiden fasthållas. Skylock är obestridligen en af Shakespeares djupsinnigaste och mest geniala skapelser, och om man ej visste hvad divinationen spelar för en roll hos det öfverlägsna snillet, skulle man tro det skalden måste hafva djupt inängt i studium af medeltidens historia och israeliternes förhållanden till europeerna den tiden, för att kunna teckna denna personlighet, så som han gjort. — Shylock är icke en blott och bart hämndfull och stenhjertad bof. Han är en öfverlägsen natur, af Israels folk, som med en energisk själs hela kraft känmer djupet af den orättvisa och den förnedring, hvika trycka hans stam och med isande hän shngas öfver den af ett affulligt slägte, som har lika högt hatar och föraktar. Med det vilda, sinnrika hat, som utmärkte så mången kraftfull man under medeltidens sista sekler, uttänker och utför han sin hämnd, lika mycket och kanske mer såsom jude än såsom Shylock, åtminstone skiljer han i sin känsla aldrig sina egna oförrätter från sitt folks. Hans hat är fanatismens, och: derigenom adlas det, förlorar i gemenhet och vinner i poetisk lyftning. Han har sin moral, och den utvecklas förträffligt och mer betydelsefullt än vid första anblicken synes, i första scenen med Antonio, genom berättelsen om Jacob och Liaban. I dessa få rader skildrar Shylock sig sjelf helt öppet. I sjelfva det ohyggliga kontrakt han ingår med Antonio ligger en viss grym ärlighet, i det han, kanske första gången i sitt lif, ej betingar sig någon ränta och sälunda, om hans hämdplan misslyckas, hvilket till och med är sannolikt då, gör en ren förlust. Hämd och guld är hvad han lefver för. men der en till och med aflägsen möjlighet finns att vinna den ena, uppoffrar han utan betänkande det andra; han ffas och hela