Aftonbladet – 13 februari 1854, sida 1

KÖP?MANNEN I VENEDIG, serdeles nmed afseende på styckets karakterer. Ingen ttysk eller engelsk scen af större betydenhet ) har, som vi tro, underlåtit att på sin repertoire upptaga detta, ett af de ryktbaraste och märkåiligaste bland hakespeares skådespel; ochh det kunde förutses att äfven vår svenska tscen skulle tillegna sig det under den verkssammaste förste direktör, den kanske någonsin egt, sedan den td då tredje Gustat gjelf sköttte denna befattning. Liksom hakespeares öfriga mest populära och derföre mest gifna stycken, Hamlet, Macbeth, Konung Lear, och ännu ett eller annat, har också Köpmannen,, öfverallt der den uppförts, väckt den litterära kritiken till skarpsinniga undersökningar rörande detta herrliga dramas innersta väsen; men då det till sin id är mera klart och oförtydbart än någotaf de här ofvan omnämnda, har det egentligen varit kring uppfattningen och återgifvandet af dei sig sjeltva föga invecklade karaktererna som kritiken rört sig. Hvad .. utmärkta utländska författare häröfver yttrat, ens eget begrundande bekräftat eller funniit att tillägga, har man nu, då stycket inomm få dagar går öfver vår scen, trott sig böra meddela, utan att genom någon cgentlig redogörelse för plesen minska interesset hos de Iblitvande åskådarne. Hvad då först titelrollen och dess karakter angår, har man ofta och som det kunde synas ej utan skäl anmärkt, att Anion o, köpmannen i Yenedig,, ej, fast han gifvit stycket sitt namn, är hufvudpersonen, Vid första påseende och i en viss mening är detta sannt; den största sceniska effekten, det der som engelsmännen oöfversättligt kalla dashing, ————H— A2xX—— ss