Aftonbladet – 11 februari 1854, sida 3

HSP ST FTSE RUTER Plemwmn den 8 Febr., kl. , 7 e m. De utskottsbetänkanden, som i detta plenum giordes, voro koutskottets n:is 9, 10, 11, ekoron utskottets n:is 25, 26, 27, 29 34, hvilka alla broll utan diskussion. Vid sutskottets betänkande n 26 samt allmänna besv och exonomi utskottes n 28 fälldes dock nägra yttranden, för hvilka v. hi vilja redogöra. Statsutskottets betänkande no 26 a ser eftergift af kronans fordran hos aflidne kans! rådet Valerii sterbhus i och för den Finörska bala sen, samt advokatfiskalen i kammarrätten Primtze skölds anspråk på ersättning för förloradt aktcorat arfvode. Utskottet hade tillstyrkt eftergift för Va! rii sterbhus, utan att fästa något afseende på advvoks fiskalens fordran. Biskop Annerstedt ansåg afeskri ningen värdig ständerne, som erkänsla för en förrtie embetsman och utmärkt författare, men ej-ständderi värdigt att ej fästa något afseende på advokatfisikale Printzeuskölds fordran. Talaren höll före att dett vo. ständernes plist att gifva akt på advokatfiskaleras a sprak, enär denne tjensteman gifvit stän lerna möjlig heten af stora summors återförvärfvande. Om state bortskänker sina anspråk derpå, har den ej rät att disp nera öfver advokatfiskalens aklagareandel, och liksor ett träffadt aftal mellan en enskild och hans sakförar skall ega bestind, i fall den enskilde vill anses få bederlig karl, böra ständerna äfven fullgöra de vilkc de fåstat vid nämnde tjenst. Talaren önskade äte remiss på betänkandet i hvad det afsåg dvokatfiska ion Printzensköld, men bifall till afskritningem f? ska sterbhuset. essor Lindgren yrkade äfven äterremiss, do i riktning hrvon Troils reservation, hvilken ggår I på atv advokufiskalen såsom aktoratsarfvode sskul tillerkännas 12 9, af bouppteckningssumman efte kansliradet Valerius, hvilken summa, om ej dlen 8 stinderne bortskänkes, onekligen skulle inflyta til stätsverket. Prosten Tellbom ansåg att man ej borde fästa sij vid påståendet om advokatfiskalens rätt; ty huru hän ger det väl tillsammans med denna rätt. Hans in struktion utlofvar honom 12 4, af de summor hvilk: genom hans ätgöranden som aktor till statskassan in flyta. Här har ej något influtit, och det är sålunda e svårt att uträkna huru stor procent advokatfiskalei skall hafva, eller huru grundade hans rättsanspräl äro. vad advokatfiskalen här gjort har blott vari hans skyldighet, för hvilkens fuligörande han väl e förtjenar i premium. Dessutom har hans möd Ör utre t a balansmalet ej blifvi o.önad, enär han på nma förtjent, utom åer lön han för sin tjenst åtnjuter, öfver 7000 rd Biskop Annerstedt! anmärkte härvid att piståendect, de advokatfiskalens arfvode skulle utgå blott för deet be. lopp som kommit statsverket till godo, ej vore riistigt ty om :dvokatfiskalen möjliggör ett sådant återstäl. lande af från staten afbände mede, men staten sedan bortskänker sin f rdran, kan väl advokatfiskalens rätt då ställas i beroende af detta bortskänkandee ? Prosien Qviding. Staten måste ersätta aktow det honom försäkrade arfvode, det vore annars att stifta legem in casu, och ett dylikt förfaringssätt å sttatens sida skulle förlamande inverka på tjenstemarnnens verksamhet; här är äfven ej fråga om anu.t äni hvad advokatfiskalen i domstolsväg ej kan annat än tillvinva sig. Komminister Beckman. En billig känsla af ieltagande för det Valeriska sterbhuset borde möjjligen hafva förmått advokatfiskalen Printzensköld att ej sräcka sina rättsanspråk så vidt som han gjort, i synnerhet som han ej blifvit lottlös i denna affär, som inbringat honom 7000 rir. Afskrifning för Valeriska sterbhuset beviljades, men betänkandet återremitterades i hvad det afsäg adyokatfiskalen ?rintzenskölds fordran på ersättning för förloradt akbrats-; arfvode. Elkonomiutskottets betänkande n:o 28, som afhandålar väckt motion om fritt val till ordförandeskapet vid sockenstämmor. Utskottet hade tillstyrkt att motionen måtte lemnas utan afseende. HÅ vid hade reservationer blifvit bifogade af prosten Tranieus, hr Stenberg med flere. Kyrkoherden Nordlund ansåg ordförandeskakpet i enstämmorna alltför betungande för presternia och get fullt tillämpligt i Stockholm samt de ffieste andra städer; men då talaren hört flera af bondeståndets ledamöter ej vara för detsamma, ville han uskränka sig till dess tillimpande blott på s:äderna. Som ledamot i sockenstämman kan pastor lättre än som ordförande bevaka och verka för församlingens ästa. Talaren önskade aucrremiss i syftning af hr tenbergs reservation. Doktor Nordlander, som ar 2g sockenstämmobhes Yven ar dem art att pastor derifrån hyarken kan eller dör skiljas, twviflade dock ej att vid val, detsamma skulle falla på pastor; men fästade ståndets uppmärksamhet på de. spelrum för intriger och kabalem ett rit val af ordförande skulle gifva anledning — till. Lektor Söderberg talade i samma riktning. Domprosten Thomunder hade biträdt förslagett om prdförandeskapets skiljande 1 pastoralvärdena inom kolagskommitteen och ansag att en vald ordförrande C at lika bra som pastor kunde bedöma frågan om vorubyggnad, gasupplysning, varmapparaters amskafande med flere dylika ml, som kunna blifva förenål för sockenstämmas behandling. Talaren skattade sig lycklig att vara pastor i.en församling der från lera år tillbaka den metod till allmän belätenhet arit följ Är presten af något värde, finnes för tonom nog andra medel att verka med än de som tå honom till buds rid en sockenstämma. Prosten Te.lbom hoppades att den tid aldrig måtte mma för landsbygden, då pastor ej skall vara ord;rande i sockeustämman, hvilken institution är lika mmal som reformationen. Genom presteständets rivilegier är äfven det sjelfskrifna ordförandest pet sockenstämmorna presteslåndet bevaradt; och det kulle ett kränkands af dessa privilegier omn ett sätt härvid skulle träda i verkst älligvarande författningen ej blott kan utan bibehallas. Nekas kan visserligen ej ait prresten r Öfverhopad af göromål, dock ön skade talarem att na lättnad i sin börda vore den sista han må koma i åtnjutande af. Skillnaden mellan andliga och rldsliga ting är ock så svår att bestäma att deruti ger omöjligheten af tillämpningen. Yttrandet att kyroherdea kunde väljas ifall han ej vore sjelfskrifven, väste ej kunna liktydas dermed att han vore OvärFör sin del förklarade talaren att han,om val net skulle uppstå, aldrig komme att emottaga ett ikt förtroende, och dä han ej ansäg Ppassandee att tsorda den möjliga fördel den församling, hyvarrs paor han är, dragit af hans ordförandeskap i sockenimmorne, kunde han det dock för öfriga församsgar af Westeräs stift. Lektor Sonden förenade sig ed kyrkoherden Nordlund. Doktor IWallm ansåg det stötande att någon annan I pastor skulle uppträda på den plats från hvilken esten är van att verka, trodde äfven att det läg st uppå att pastor, som bäst kände sina församlingsr, vore ordförande i sockenstämmorne. Prosten Qviding förenade sig med kyrkoherden Nordnd, ansäg skilnaden mellan andliga och verldisliga g,säsom vägbyggnad, försäkring af boskap mot bospssjuka med mera dylikt, ej svår att finna. Fogn eller länsman är vida lämpligare än presten att la sådana värf, Biskop fleurlin trodde att kyrkolagskommittens för5 till skillnad mellan andliga och verldsliga skäl vore lätt att i verkligheten skilja emellan. Hurna skvärdt det vore att få fogden eller länsman till förande vid sockenstämmorna lemnade talaren dern:; men huru skulle det gå med dessa stämmer om :n till ordförande dervid finge en nämndeman, sexe in eller annan bonde, af hvars insigt man ej kunde sära att han skulle hafva reda på den för dessa mmor föreskrifna form och å hvilken det ansvar möjligt åsidosättande af ett eller annat deryi a nu drabbar pastor, ej kunde tillämpas? Om valvåt kan ega rum, bör pastor ega rätt att alsäga förtroendet, som då ej kunde vara så eftersträfsvärdt för honom, när han till edpretendenter till kunde hafva att påräkna klockaren eller spöben. . rofessor Carlson. Vår församling hafinna. oro 5öC r