Aftonbladet – 11 februari 1854, sida 3

nom sitt rykte. Den s ättelsen har nemligen ingått att förre talmannen Haus Janssoa i Skarbohl aflidit den 3 i denza månad Den aflidnes minne behöfver icke min medverka för att bevaras från glömskan, ty så länge ära oc dygd skattas blan1l Sveriges odalmän, skall detta minne lefva bland de öfrige re!lige och oförskräckte min. som ansett Lefordrandet af fiderneslandets sanna bästa sisom sitt högsta. mål; men dels beundran för den aflidnes förtjenster, dels den ir werliga och trogn: vänskap som förenade oss, har förmitt mig att ho: de värde ledamöterne af detta stand, inom hvilket han så länge utvecklade en kraftfull och nyttig verk samhet, väcka en erinran om hyad han varit. Född af fattiga föräldrar, ty hans fader var er ringa torpare, erhöll Hans lansson i sin ungdom ickt någon annan undervisning, än den som kunde bi bringas i föräldrahemmet; men utrustad med ett godi minne, lätt fattningsgäfva och håg att lära, förvärt I ec vade han sig småningom sjelf en för hans stånd min a J dre vanlig bildning och deraf härleåd, under: riks de dagsmannavärfvet mer och mer utbildad, förmåga atv ja. ) klart uttrycka sina tankar i så väl tal som skrifi. mn ) fier att för första gången hafva varit riksdagsma:. in vid 1828--1829 ärens riksdag, fortfor Hans Jansson oe Jatt utöfva denna befattning under alla påföljande riksdagar tills år 1844, då han af konungen utnämn .o. des till talman för bondeståndet, i hvilken cgenskaj 3 j han jemväl fungerade vid r kedagen åren 1847—18 rt. Vid sistnämnde riksdags slut var hans helsa reda: k: J vacklande, hvarföre han yttrade sin önskan, att fö framiden undgå det besvärl E sman rakalle: och denna hans önskan gick äfven i fullbordan. a tillbrag e de sednare åren af sin lefnad i skötet a: sin familj, såsom en lugn betraktare af dagens strider Klar blick, lätt uppfattnir ;rmiga, sträng rätt skaffenhet, varm fosterlandskärlek och rastlöst bemi dande för fäderneslandets bästa, utmärkte Hans Jans son såsom offentlig man. Fremman!e för intr gick han i sitt handlingssätt alltid Öppet tillväga, oc vacklade icke i de grundsatser hah från början 0on:fattat och förfäktat. I sitt enskilda lif var han av spräkslös, human, glädtig och angenäm samt framfi : allt en pålitlig vän. I sistnämnde egenskap nära förbunden med den aflidne, och hans ständige kamrui såväl i utskott som i egenskap af fulln gi gäldskontoret, alltifrån åren 18314 till 1810, ha jag varit i tillfälle att roza 1 känna har sällsynta egenskaper; och det är verdrift, då jag säger att Hans Ja ning, varit upphuunen af få oc träffad. Öm husfader, tro och redlig medb re, vaf Ha värderad i lifvet och måste f ljaktligen nu djup: sörjas ech saknas af sina anhörige, sina talrika vän ner och af den ort der han lefvat och verkat, och hvars förtroende han i så hög grad åtnjutit. Frid öfver han stoft, och måtte minnet af hans redliga och ärorika vandel lända dem som vandr. samma stråt till uppmuntr Denna hylning förklar. ses öfver behofvet, då s rikscagar den aflidne fost bära vittnesbörd om den i god undersät. son älskad oci otokolle-, från d. rlandsvännen bivistat, no: ilsporda sjelfständighet och frimodighet, hvarmed ha svarat en lagbunden fri het och allas jemlikhet iniör lagen, men likväl var det talaren en tillfredsstillelse att frambära denn: offergärd åt den hädangångne folzrepresentantenminne. Då en talare fö rade Y yltrade talman Strindlund sin öfv hvarje ledamot af ståndet med samma känslor som Nils Persson i Boda ert ans Janssons bortgång, hvarpå hela ståndet enhligt och högljudt förenade sig uti Nils Perssons hyllningsgärd. hn 0 uti vilja instämma, gelse, att säkert Den kougl. propositionen om upphörande af afgifter till staten för Carl Gustafs stads tullmjölqvarn. föranledde några ogillande anmärkningar, af hvilke : Sahlström rönte bifall först af Johan Persson från H Upsala län och sedan af nästan hela ständet. vi Ekonomiutskottets afstyrkande betänkanden om in 0: dragning af -landstisk jensterna och det om när mare kontroller öfv rdfarihande Vic. det sednare gjorde motionären, Jöns I n Ble I ix kinge, några anmärkningar i etts gt föredrag, a hvari han skildrade huru profryttare äro lurendrejar st agenter och kringresa f lastningsplatser för sitt Claesson frin Elfsborgs 1 motiver, bland lHvilka h att det öfv de ost lagligen bestrafradt. r slutadi val af 1 erenskomma om af5 beror i:et kunde geuom åtal b sdamöter till opinion u;plästes ett anförande i förenklings Anders Andersson fråR karaborgs län, hv rande remitterades till statsutskottet. a Prestestandet Diskuss on. öfver Lagutskottets Utskottets granskn betsåtgöranden. (Slut från Doktor Säve. Han har sagt att ombuds inkande N:o 4, med ng ef justitie-ombudsmannens emzsbl.) manner fäst sig vid smäsaker och ått ban derigenom neddrafar git sitt embet2; men hvar är gröns n mellan smått) mö och stort i lagskipuingen? Den ställning man vil 5ig tillåta justitieombudsmannen intaga är visserligen högre n inen äfven beqvämare. Domarens rätt att pröiva lagens lämplighet eger redan rum och påståendet ati han med undvikande bör gå den förbi, är ej någ nytt. Många författni r finnas som utan star smu ternas sammanuverkan lkommit såsom socxenp:vimmosor beslut och kommunernes öfrige förordnanden. Mar ÅT har hänvisat till 88 4 R. F., den handlar ble:t om 320 lagförklaring och denna 4 kan ej upphäfva den 87 Å ört Prof. Carlsson trodde att diskussionen cj ku oo till ett resultat. Just uds nen har Sr att han i ätervalet vid nyt lande af sine åsigter. är dock cj så mycke om person, som mer om princip. I det om N skottet fallt förenar sig t ar gen eller instruktionen ning att bandla som 1 för ombudsmannen satser uttalar sin kan ej utrönas genom . enstaka doinslut. Vv om man läter embeict nkandet. Riksarkivarien Nordst tålla ett lagbundet samhälle vid magt ligger betylelsen af detta embete. Zn talare har förebrätt ut kottet att det ej vederlagt ombudsmannens yttranden om högsta domstolen. Skälet dertill ligger i 99 4 U F., som qvarstär orubblig och som förbjuder utkipningens til isknivg af ett eller annat för framtiden är d sjanka. Talaren kottet att ing: i en sådan pröfning och derpå grun-) Db lad vederläggning. Ombudsmannen bar viset sjelf i J 22 I in utgifna förklaring öfrer utskottets bet .nkande på pres ätt att utskottet ej vederlagt honom derföre att det Vigt j velat eller kunnat prestera en sådan vederläggning. ) bor, Jetta ombudsmannens pästående mi stå för hans räk. I. Pr ing och som prof på hans grannlagenhet. Den framlund tällda likheten mellan ett sockenstämmobeslut och ting, tt konungens kontrasignerade päbud hör till de sat. I SKP: er, som geuom si amkallande bevisa sig Bjelfve, den aed en vederläggning deraf ville ej talaren upptaga !9da tändets dyrbara tid. Bi Doktor Sandberg. I hvad svm af berättelsen vidrör 125 indets religiösa förhållanden, kuana justitleombuds ) vc ;annens omdömen ej anses annat än ytliga och vilse önsk dande; han är också satt till en väktare af lagskipordfö ingen, ej af rel:gionsv rden. Nekas kan dock ej J hän: tt hans embete är svårt, ty han kan ei väcka någon j !an nmärkning utan att röna obehag och deraf att han man som utskottet ciler representatioven träffar nägra af begå na motståndare, kan man förklara det sorl som samstäm t sig öfrer hans bufvud. Ombudsmannens mot hög-4 för n a domstolen riktade anmärkningar kunna ej förminJ SOM I ia anseendet för denna domstol; hvad som långt frihöt er skadar förtroendet för lagskipningen är de olika) 5ig få omslut till hvilka olika domstolar komma i samma vansv Åga, i det man vinner i första instansen, förlorar i) ertil ;n andra och återvinner i den tredje eller tvärtom, gubbe jarpå som exempel talaren kunde framdraga det! Pro