Aftonbladet – 11 februari 1854, sida 2

son, i det han trädde närmare. Stobee spratt till af öf verraskning och förskräckelse... På denna röst kund han ej misstaga sig... Han hade hört den alltför oft 1 högqvarteren och i slottets salar. i — Således förrådd, såld — mumlade han för sig sjelf. — Ha! det var en summa! ... Men öfverstens förvåning kände inga grönsor, då de andre med smekande röst fortfor. — Ilvad är det du heter, mitt vackra barn... Ceci lia, — är det icke så?... Ah, så lägg då af dig denn: vidlyftiga kappa och denna fula hufva, som helt oci hållet bortskymmer ditt täcka ansigte ... kom hit i och var icke rädd... Man skall visst ej tillfoga dig något ondt... Han fattade öfversten i armen och drog honom med sig in i det inre rummet, der en läcker sonp stod uppdukad: framför soffan, och en inbjudande brasa flammade 1 kakelugnen. — Aha! — tänkte öfversten — är det på det sättet? Det är salunda ett missag, ett löjligt qui pro quo... Nå. det var då lustigt. Öfversten kände sig i hast helt upprymd . .. Hans muntra lynne återkom, särdeles som han var öfvert gad om, att ingen menniska skulle kunna känna igen honom under denna förklädnad... Han steg sålunda djerft in, men tog plats på en stol vid dörren, medan hans kunglig höghet prinsen af Hesson blef stående framför honom midt på golfvet. — Lemna då för all del denna hufva och denna slöja — återtog Fredrik. — Stig fram och sätt dig i soffan .. . Du känner mig ännu ej, min unga vän, men du skall i mig finna den artigaste värd — Det är sannt — sade öfyersten med en röst, som han sökte göra så mjuk som möjligt — jag känner er icke... Hvad vill ni mig då, min herre? — lHvad jag vill dig — utbrast Fredrik — 39, det skall jag säga dig, stackars barn, du känner icke de faror, för hvilka du är utsatt... Men jag eger nog makt att kunna beskydda dig... — Beskydda mig! Mot hvem? — Mot den, som du i din lättrogenhet anser för din välgörare, din beskyddare... mot öfverste Stobec. Fredrik märkte ej den ofrivilliga rörelse hans dam ;jorde. — Hura utbrast dona — öfverste Stobee! — Ja, Cecilia... Du tror kanske, att hans afsigter ro rena och menniskoälskande... Du anar icke, staci ars barn, hvad han beslutit om dig... Men jag deor-i mot, . .. jag, som varit en vän till dina föräkdrar och! om skall kunna lemi.: dig de upplysningar, man lofvat lig, om du fogar dig efter mina önskningar och öfver