STR STOBEG) ELLER HOLSTEINSKA PARTIET. DA TJUGONDEFÖRSTA KAPITLET. — Jag skunde aldrig föreställa mig att m dam Hofverberg kwnde vara så förbehällsam mot en ar sina dagliga kunder, och som dertill är öfverstelöjtnant Cyllenstens intirmaste vän. Det vaar kapten Gyllenroth som yttrade dessa ord till vår gamlaa bekanta källarmadam, under det ban ensam i lilla rumnmet till venster intog sin middag. — Onm så är, hvarför vänder icke kapten sig direkte till hononm? ... Jag vet icke hvem Cecilia är. — Intte? Och likväl sade Gyllenroth det innan han reste. — Kors bevara mig! En sådan karnaljo att ljuga! Kunde man väl tro öfverstelöjtnanten om något sädant? Att stifta oenighet mellan två så goda vänner som kapten och mig! ... — Och madam vet sålunda ingenting? — Visst fan vet jag ... — fivad då? — ropade Gyllenroth ifrigt. o— Ått kapten behöfver ett godt glas sherry ofvanpå gäddan — sade hon gäckande. i Gyllenroth insåg omöjligheten att lockå något ur denna vinna, hvars tystlåtenhet just utgjorde förnämsta källan till hennes uppkomst ..Han nödgades silunda uppgifva hoppet, att på denna väg erfara hvad han önskade veta. — Ewarför är kapten så nyfiken i afseende på Cecila? — frågade gumman sedan hon serverat vinet. — Nu är hon ii alla fll en stor och förnäm dam, som ingen af oss kan . komma ät vidare. — Äär det då så omöjligt? Missförstå mig ej! Jag talar ej för min egen räkning, utan för en viss hög herre här i landet, som rstår sig på skönheten ..an har nyligen sett Cecilia i fönstret hos fostermodrin, och jag har sagt honom att det är samma flicka han såg här för ett par år sedan... Han är redan kär som en klockarkatt, begriper ni, och jag har lofvat att göra hvad jag kan, för att — i största hemlighet förstås — söka skaffa Kan, 10 5 ) Se A.B. N:is 1, 3, 4. 10, 11, 13-15, 17, 18, 20, 21, 23, 24, 26, 27, 28, 30 och 33.