Aftonbladet – 11 februari 1854, sida 1

— Redan i afton! — utbrast madamen il det hon spratt till. — Det trodde jag ej — fortfor hoon för sig sjelf. — Men det gör ingenting. Det blir sså mycket sostligare. — Kan man verkligen lita på er tystlåtenheet? — fortor öfversten. Pe öfv erste, — sade madamen med en viss naivetet, — 13 har ännu aldrig förrådt någon... Min storhet lig just uti att kunna tjena alla, utan att tillhöra något parti... Jag har i tjugu år hållit näring härstädes... Hos mig ha de vigt gaste saker blifvit afgjorda... Planer och motplaner hafva ofta på samma afton af motsatta partiers ledare blifvit hopsmidda... Min lokal har ett fördelaktigt läge, och rummen äro sådane ett den ena ildrig behöfver sammanträffa med den andra. Jag för-, står dessutom ej politiken, och jag försäkrar er att jag cke vet hvem den person är, som vill träff er här 1 afton. Häruti sade madam Hofverberg sannt. Hon visste verkligen icke hvem som skrifv:t brefvet. Öfversten aftalade nu med den tystlåtna värdinnan allt som rörde det blifvande mötet, men ansåtg det icke nödigt förtro henne det han skulle inänna sier i en förklädnad. j — Godt — sade hon. — Hå ni kommer, skall ni genast tnna en person, som införer er till den väntande. TJUGUANDRA KAPITLET. Vi hafva af det föregående inhemtat, att Cecila genom FElsbeth erhållit ett bref, som hon icke visat sina fosterföräldrar. Hon darrade som ett asplöf, då hon bröt detta bref. Det var den första hemlighet hon haft för den som hon så högt älskade... Men Elsbeth hade hviskat henne i örat, at detta bref innehölle vigtiga saker, som imgen mer än Cecilia sjelf borde vcta. Innehållet var följande: — Om Cecilia vill komma till madam Hofverberg i afton klockan nio, skall hon icke allenast få träffa sina egna föräldrar, hvilka ännu lefva, utan ock erbålla underritte 1se om Cornelias, som genom slägtimgar blifvit beröfvad sitt namn och sin förmögenhet. Mem ingen annan än Cecilia får veta ett ord om saken. Kcommer honicke i afton, så får Cecilias föräldrar aldrig veeta, att deras dotter ännu är i lifvet. Hur klappade ej den unga fiickans hjerta af fruktan