Aftonbladet – 11 februari 1854, sida 1

en brorson till madamens aflidne man, kom inrusande i rummet. — Det är en herre derute, som vill tala vid moster — sade han. — Bed honom stiga in. — Akta sig. Han ser arg ut och slår säkert ihiol moster. Å — Bekymra dig icke om mig. Bed honom stiga in, siger jag. Efter några ögonblick inträdde öfversten. — Hur kan ni understå er — sade han med hotande ton — att ytterligare förfölja den arma flickan, som jag tagit i mitt beskydd ... — Håll, nådig herr öfverste — afbröt madamen — jag bedyrar att det icke var min mening att tubba hit mamsell Cecilia ... Det var för att få tala vid nådig öfversten -sjelf, utan att det skulle väcka misstankar. — Ni tala vid mig! Hvad vill ni då? — Detta bref skall förklara allt. Hon räckta honom ett sådant, Han öppnade det hastigt, och huru stor blef ej hans förundran då han såg att det var från danska ministern, hvilken redan några dagar i största hemlighet uppehållit sig i Stockholm, Brefvet innehöll blott några få rader. Ministern önskade, i afseende på hertigen af i-olstein, ett samtal med öfversten. Han kunde ej uppge någon säkrare mötesplats än hos madam Hofverberg ... Ölversten visste att såväl hans egna som ministerns minsta steg bevakades , . . Man borde derför iakttaga all möjlig försigtighet. Bäst vore om öfversten anlade samma förklädnad som hertigen af Holsteins fader bat, då han besökte Bjelke i hans fängelse. : v — Således fruntimmerskläder — mumlade Stobee. — Nå, få gå, för den goda sakens skull. Men ... en skrifvelse af sådan vigti madam Hofverbergs händer. Stobee kunde knappast förklara en sådan oförsigtighet! i Han vände sig till madamen, — Vet ni från hvem detta bref är och hvad det -innehåller ? — Jag vet ingenting, herr öfverste och om jag visste någonting, så tege jag. Min mun är förseglad son grafven. — Det är fråga om ett sammanträffande — mellar mig och en annan person här i afton.