RIKSDAGEN. Presteståndet. Diskussion öfve: Lagutskottets betänkande N:o 4, me Utskottets granskning af justitie-ombudsmannens em betsåtgör anden. Prosten Afelander yttrade: För att rätt bedöm: vigten och värdet af utskottets betänkande, måsit män taga i betraktande de dervid fogade reservatio ner, som utgöra13 till antalet af utskottets 16 leda möter, hvadan stlunda blott 3:ne tycks diskuterat be. slutet sädant det i betänkandet återfinnes. De fe man velat tilllägga justitieombudsmannen, redu cera sig hufvuidsakligen till 3:ne; 1:0 justitieombuds mannens ifråggasatta behörighet att befatta sig mer sådana smärrree förseelser hos domaremakten, son grunda sig på ( ovarsamhet; 2:o den mindre grannla genhet i uttryckk, som någon gång röjer sig i justitie ombudsmannenss granskning af högsta domstolens åt göranden, samtt 3:o den af honom framställda äsig om domarens rrätt att pröfva lagars giltighet. Hvad den förrsta beskyllningen beträffade, hade åsig terna derom imom utskottet varit delade; då ena si dan påstod att; han ej hade denna rättighet, nemli gen att beifra dle af ovarsamhet föranledda felen, hade den andra sidams åsigt varit att han visserligen der. till ej hade skyldighet, men väl rättighet, hvilken sednare åsigt äfven var talarens; ty på annat sätt kunde han ej tolka det i instruktionen stående ordet må. Detta ord innebure väl ett berättigande för Jjustitieombudsmannen -att sjelf eller genom den han dertill förordna.r anställa ätal mot domare som blott i ovarsamhets mafva sin grund, ehura han eger rätt att för dessa åttal begära justitiekanslerns handräckning. Den föörseelse man här vill lägga honom till Jast, skulle säleedes bestå deruti att han gjort för mycket; ett sällsyrnt fel i våra dagar. Visserligen har denna beskyllninng blifvit hopställd med den, att för dessa smämål justitiecomrbudsmannen skulle hafva försummat den uppmärksarmhet honom ålåge om den högre lagskipningen; en beskyllning, hvilken, såsom obevisad och ej möjlig att bevisa, ej förtjenar något afseende. Hvad den andra beskyllningen, eller bristande aktningen i fälld: yttranden om högsta domstolen, beträffar, inskrätker sig detta till ett pästående, att i ett af högsta tmstolen fälldt utslag skulle röja sig ett visst förhastance, hvilket uttryck justitieombudsmannen dock nöjaktigt förklarar genom det bristande tillfälle till en behöflig noggrannare granskning af de mål, som hos högst: domstolen förekomma, i det att mälen der i så betydlig mån förökats, att ej säga fördubblats, utan att antalet af hösta domstolens ledamöter blifvit flera än förut. Fordran på cn grannlagenhet, man nu anser justiticombudsm? uen brista uti, är vida större än vid förra riksda: vo, då har, utan att derför röna något tadel, angur ett högsta lomst lens utslag som olagliyt; men man vill möjlisen fråntaga justitieombudsmannen all granskningsrätt öfver nämnnde domslut, ett förfarande, som ej tår väl tillsanmmans med 19840 ärs f agutskotts och Ständers gjordla anmärkningar mot dåvarande om budsman för unraktlåten uppmärksamhet å Högsta domstolens lagskipnningsrätt. — Om den tredje auklagelse punkten, eller: den-af jutitieombudsnmannen frambållna satsen, (det domarena vore behöriga pri gens giltighet, kunde visserligen sägas mycket, e: uru, om satsen jn :abstracto ej gerna kan hafvas mer in ett omdöme, memligen att en lag ej kan tillämpas,