Aftonbladet – 10 februari 1854, sida 1

fulländade konst i anbringandet af. effekter, och sådana som lämpa sig efter tidens smak och tidens anda. Dessa egenskaper göra henne emellertid företrädesvis lämplig att för scenen bearbeta romsner. För att fylla krafvet på kärna, på anda, har hon behof att låna deraf, der det finnes; genom sin öfverlägsna förmåga i anläggningen är hon, om någon, berättgad att våga försöket att i annan form omgestalta sköna elter snillrika skapelser, at, med ett ord, företaga en bearbetning Sällan, om någonsin skall dock den, som ställer romanen vid sidan af det derpå grundade, det derur utdragna skådespelet, kunna undgå att i mer eller mindre mån finna sig otillfredsställd. Han skall öfverallt påträffa luckor, der vigtiga delar af originalarbetet fallit bort; han skall anmärka uteslutnivgar af märkliga deta!jer; han skallfinna att en mängd episoder af intresse gått förlorade, att flera af de i romanen uppträdande personerna äro utesiutna, och till sist ofta nog ait utvecklingen måst taga en förändrad r ktning. Skådespelet ;J:ne Eyv kallas fri bearbetning af romanen af samms namn; det är så äfven, och hvad vi här yttrat i afseende på en j-mförelse mellan original och b arbetning i allmänhet, har derföre sin fulla tillämpning på förevarande roman och skådespel. I samma mån pjesen -nalkss sit slut har fru Birch-Pfeiffer för sina syften gjort sig allt mer oberoende af romanens utveckling, rör sig, hvad händelserna angår, nästan fullkoml:gt på egen grund, och genom några hastiga djerfva öivergångar ledt sig till det mål son Currer Bell lätt sin hjelte och bjeltinna förs eter många och långa pröfningar uppnå. Mot karaktererna och syrnerligen mot hut 1 vudkarakteren, Jane Eyresy har deremot fn Å Bitch-Pfeiffer iakttagit en lofvärd pietet.