namnt, angripit regeringens poltuk 1 orientaliska frågan, som besvarades af lord Clarendon. I diskussionen deltogo vidare lord Malmesbury och lord Derby, båda angripande regeringens politik. Lord Aberdeen försvarade sig och yttrade dervid mycken afsky för krig och blodsutgjutelse. Hade man i början at tvisten häftigare hotat Ryssland skulle sådant endast föranledt czaren att marchera mot Konstantinopel och anfalla Turkiet, oförberedt. Äfven anklagelsen för likgiltighet mot alliansen med Frankrike tillbakavisade han och tröstade sig med den förebråelse som i Ryssland varit riktad mot gref Nesselrode, att han låtit köpa sig för engelskt guld. I afseende på lord Palmerstons utträdande ur ministeren omtalade han differensen i frågan om parlamentsreformen, men tillade att han icke kunde ingå på enskildheterna. Slutet af hans tal utgjorde ett försvar för Prins Albert, och en vederläggning af påståendet att han författningsvidrigt skulle inblandat sig i den utrikes politiken. Ungefär samma förklaringar gåfvos i underhuset af lord Russell. Ministeren anfölls här af Baillie, sir Robert Peel och Disraeli. Lord J. Russell lofvade att alla akterna till underhandlingen skulle ofördröjligen framläggas för huset, och han tvekade icke att utmärka ryska czarens förhållande såsom svekfullt (fraudulent), samt hoppades att England genom Österrikes och Preussens medverkan skulle kraftigt tillbakavisa de från detta håll framställda öfvermodiga fordringarne. Sessionen den 2 dennes känna vi endast genom telegrafberättelser. I öfverhuset besvarade lord Clarendon lord Lyndhursts interpellation i orientaliska frågan, och bestred påståendet att den första wienernoten blifvit meddelad Ryssland förr än England. Utkastet till denna not hade utgått från Frankrike. England hade föreslagit några förändringar till Turkiets bättre skydd, och så förbättrad hade noten liktidigt blifvit afsänd till båda parterna. Underhuset sysselsatte sig den dagen med finansärender. Enligt ett rykte är det regeringens afsigt att förstärka flottans manskap med 10,0v0 och landtarmen med 13,000 man. Consols noterades den 3, 903,. TYSKLAND. Nassaus båda kamrar öppnades den 31 Januari. Bland framlagda lagförslag märkas en ny jagtlag och ett förslag i afseende på ätskiljande af lagskipning och förv altning i de lägre instanserna. Preussiska ministeriella blad motsäga uppgiften att prins Napoleon Jerome från Brissel skulle begifva sig till Berlin. SPANIEN. Pariserbladet Patrie uppgifver att anledningen till den mot de förvisade generalerna vidtagna åtgärd, är den att de stått i spetsen för en sammansvärjning som hade till syftemål drottning Isabellas afsättning. ITALIEN. Från Sardinien omtalas fortfarande omfattande rustningar, bland hvilka man märker armering af gränsfästningarne längs Ticinolinien och befästningarne vid Genua, samt uppställandet af två nya kavalleriregementen , ätvensom förstärkning af hären i allmänhet genom inkallande at på längre tid permitterade officerare och soldater. Den franska diplomaten Breniers sändning är fortfarande föremål för talrika kommentatarier. Det säges nu att hans mission egentligen gäller de italienska hofven, åt hvilka han, i Frankrikes namn, gör de frikostigaste löften. Så t. ex. säges han erbjuda Sardinien en utvidgning af dess område på andra sidan Tessin, och deremot söka vinna dess bifall till återställande af det muratska väldet i Neapel. TURKIET. Enligt underrättelser från lilla Wallachiet af den 26 Jan. befann sig furst Gortschakoff i Radowan, dit högqvarteret nyligen blifvit förlagdt. Från nordost framtågade framgent nya trupper. Turkarne ha icke blott, 5000 man starka, förskansat sig vid Islas, utan äfven framryckt i närheten af Karakal, der dagligen häftiga förpostfäktningar föreföllo. Man var nödsakad att från Radowan afsända förstärkningar till denna trakt. I Widd.n fortfar man med förstärkande af fästningsverken och träffade redan anstalter till sultanens emottagande. Deu 20 ankom ryska generalen Schilder till Radowan; han skall endst vara bestämd till chef för hela Donauarmeens ingeniörväsende. I Krajowa lågo blott 400 man ryssar; återstoden hade marscherat närmare mot skådeplatsen för de sednaste striderna. Befolkningens sinnesstämning i Wallachiet är fortfarande så uppretad, uu ryssarne, i händelse af ett större nederlag eller ett oordentligt återtåg, kunna befara det värsta. Till Wanderer, skrifves från Bukarest den 20 dennes: Söndagen den 8 Januari började man från ryska sidan i Galacz och andra angränsande orter fånga unga bönder och spärra in dem i normalskolans hus. Detta fortsattes följande dagar tills man fått tillsammans 3—600 man. Emellertid kom fran Reni en rysk ångbåt och två slupar och lade till vid Galaez. På dessa inskeppades tidigt på morI gonen den 11 en bataljon och de nämnda unga bönderna och landsattes sedan vid Zatocaträsken. Bönderna befalltes att undanrödja den ofantliga massan af vass, ett arbete, som 1000 man knappt kunnat göra på 30 dagar. Under tiden stucko ryssarne i brand det närbelägna kaffehuset, tullhuset och en hy, som visserligen ligger på turkisk grund men är blott och bart bebodd af moldauer, Snart ilade emellertid de turkiska förposterna från Matschin och Isaktscha hit, då de märkte elden och ryssarne -drogo sig, utan att lossa ctt skott, tillbaka till andra stranden. Den 12 och 13 kom det deremot till. skarpa fäktningar, Den 19 ha blodiga fäktningar egt rum så väl vid Olten tza som vid Kalarasch, hvilkas resultater man ännu icke känner. Enligt samma bref skall bland det ryska ibef fölet råda mycken nedslagenhet och förarc en vid Csitate, xelse öfver den olyckliga aft om hvilken alltflera för ryssarne bedröfliga detalier komma i dagen. mm —HM meta BRA ot RK Et ÅRA Pn mm mm AA cl a Ke rs