Aftonbladet – 9 februari 1854, sida 1

ÖFVERSTE STORE?) ELLER HÖLSTEINSKA PARTIET. — Är det ånyo dessa förvända inbillningar som plåga dig? Jag har ju så ofta på det tydligaste sätt i verlden visat dig att kulan kom från fästningen. Utom dess... hur är det möjligt att min maka ... mitt hjertas drottning kan emot mig hysa misstankar ... — Du har: rätt — afbröt Ulrika hastigt. — Det är obegripligt att vi kunna vara så sinnrika i att plåga oss sjelfva ... Jag kan ej beskrifva hur jag kände mitt hjerta sammanpressas, då Rudbeck i sin oration sade att skottet — icke var danskt. — Och en drottning kan en minut oroas öfver cn pedants ord? Ulrika rodhade. Derpå återtog hon: — Men desa afskyvärda rykten, som sprida sitt gif bland våra wudersäter ... Huru förekomma att eftorverlden ... — Det ärlätt. Man låtsar ej höra det, och unde det man i sörsta tysthet ger akt på de personer som våga utsprida dylika rykten, efterspanas och förstöras alla bref och handlingar som kunna tala derom... Mer lemna du der saken åt mig g, min äl äls skade Ulrikas samvete var åter döfvadt. Carls blod klibbade ej längre vid deras händer. on var ren och oskyldig — tänkte hon. Efter ett kort uppehåll förde hon sjelf åter talet på hertigen af Holstein, för hvars blotta namn hon hyste cn panisk fruktam. Prinsen beerättade nu att han genom sina spioner kommit en hemligg, af hertigen stiftad liga på spåren, — en liga, som bland sina medlemmar räk nade min af högsta börd och rangg ... Att de se sig om cft or utländskt bistånd kan ej betviflas, och troligen vore bade Danmark och England icke obenägna att med dem ingå transaktioner. Drottningen satt stu: Prinsen, som väntat sig ett utbrott af harm och fruktan, uttryckte sin förvåning öfver hennes lugn. — Ack, min älskade gemål, det bör ej väcka din ?) Se A.l). N:is 1, 3, 4, 10, 11, 1315, 17, 18, 20, 21, 23, 214 26, 27, 28 och 30.