Aftonbladet – 9 februari 1854, sida 1

Ulrixes Borrespondens-artlike:l. (frin Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 2 Febr. 18354. Ställningen, jag menar den inre sitvuationen, blifver med hvarje dag alltmera cohållbar, och det har efter hand blifvit klart för hvarje dansk man att konungen måste välja mellan ministeren och riksdagen. Jag säger icke denna riksdag, hvars majoritet är sammansatt af dem man haft allt skäl att anse för ministeriella guand-meme och Tscherningianare, som vilja gå så långt med ministeren som möjligt och dessvärre län re än önskligt vore, utan hvarje riksdag öfverhufvud taget: ett val måste ske mellan absolutismen och den absoluta regeringsformen. That is is the question,; det är egentligen deroma striden föres. I Folkethinget har, såsom beekant, redan länge förhandlingar egt rum om die förändringar, som skola införas i den ddanska grundlagen genom den framtida helstutsförfattningen. Man är, när allt kommer omlkring, redobogen att skänka ministeren hvadl der begär med afseende på sjelfva grundlasgsförändringarne; man fordrar icke att den dlanska författningen skall utsträckas till Slesvisg och dolstein man begär icke en verklig star:k helstat, förenad genom ett starkt konstitutiionellt vand, man låter de: bero vid att få en sanmstat, som lemnar utsigt till en sönderspliittring af monarkien, värre än den af år 1848;; men ull ersättning begär man allenast — icke utopier, utan hvad ministeren ofta högt ockh heigt har lofvat: man begär att få se cdenna helstatseller samsatsförfattning. Mern ministeren vägrar, ministeren vill icke medgifva hvad folkrepresentationen fordrar såsom en rätt. Hvarför? torde man fråga. Jo derföre att ingen menniska från Skagen till Elben har begrepp om, huru en sådan författning skulle vara beskafrad; derföre att ministeren udrig haft för afsigt att gifva en sådan; emelan tanken derpå aldrig uppstått annatän som n möjlighet, en aflägsen möjlighet, hvars närnande man beständigt sköt ifrån sig och som ngen tänkt på att realisera. Ministerens komvass visar icke mot en konstitution, förr helstaten eller för konungariket; den pekar mot ister, mot absolutismen, och i denna rikktning FESC TEA SVS IA Sr TRES ER en