Aftonbladet – 9 februari 1854, sida 1

en fördelaktig fred, äfven med czaren, än i krig; med hela verlden. — Du har rätt. Han satt några ögonblick tyst. Derpå återtog hon: — Du tuade om den högre adeln... Jag vor: frestad att bifalla ditt förslag, blott föratt kunna håla den inom sina gränser. Allesammans vilja de vara konungar och iiorn är värst af dem alla... flvarje ögorblick vill han låta mig förstå, att detär han, som uppsat mig på Sveriges tron... — Derföre mäste de krossas och genom klassifitattonens upphäfvande är början redan gjord... Mot Horn visar ers maj:t sig som förolämpad drottning och undandrager honom sin nåd ,.. likvisst... ej förr än det låter sig göra Dessa försåtliga råd, som så mycket smickrade :drottningens högmod, vann naturligtvis hennes fullkomliga bifall. Hennes uppsyn klarnade. -— Du har rätt, älskade gemål, — sade hon, — och jag vill följa dina råd... Men — hennes panna mulnade — hvarför hafva de då vägrat att antaga dig till medregent? — Låt ej detta oroa dig! Ar det verkligen din vilja, att vid din sida förunna mig en plats på tronen — prinsen var för slug att nämna ordet konung — så säg, hvad kan egentligen hindra det? Ett års uppehåll kan möjligen deras motstånd förorsaka, men det är också allt. — Jag börjar förstå dig. — Ers maj:t har rättighet att utfärda så många adelsbref som helst, alltså är vår pluralitet i det ståndet gifven. Regeringsformen gör ers maj:t till chef öfver kyrkan. Derigenom lemnas det högre presterskapet i våra händer, ty hvar finnes en prelat, som ej är fiken efter högre och rikare platser, dem man alltid kan förespegla dem? Se bara på Molin! Framsticker ej den lurande hierarkien i hela hans personlighet? — Om så är — invände drottningen — kan dett falla honom och de öfriga in att vilja stå på egen botteen. — Ja om vi skrefve 1300 i stället för 1700. — Kyrkans öfvermakt är längesedan bruten... fom ihååg att alla dess värdigheter utdelas af ers maj:ts händer. — Borgareståndet — fortfor Fredrik -torde: vara svårast att komma till rätta med. Penningen är eni oberoende makt, men vi hafva i alla fall två gifna, occh det tredje kommer efter — bönderna. Dem litar jag mest på. De äro våra naturliga allie