Aftonbladet – 9 februari 1854, sida 1

— Mycket. Om du gör fred med Czaren har du in gen tygel på dem mer och hvad värre är: Danmark England och Preussen stå då qvar på skådeplatsen så som våra fiender, färdiga att till värt störtande räcka d holsteinska herrarne handen... Danska konungen villh suveräniteten öfver Holstein oantastad, England vill hi Bremen och Verden och Preussen en del af Pommern.. Allt detta skola dessa makter tro sig erhålla, om de för drifva oss och insätta Carl Fredrik ... Ack tro mig: if ven om Ryssland efter fredsslutet bistår oss, så är de ännu icke nog mäktigt att trotsa alla dessa förenade makter. Prinsen gjorde ett uppehäll, på det att hans argumenter riktigt skulle få tid att göra verkan. Derpå återtog han: — Det är derföre mitt uppriktiga råd, att du först gör fred med Danmark, England och Preussen, åt dem afträder några provinser, hvilka kosta oss mera än de inbringa och som dessutom äro ganska svåra att försvara. Då skola dessa makter räcka oss handen och belt och hållet öfvergifva hertigens af Holstein sak... Ja, vi kunna för dessa provinser betinga oss en vacker afträdessumma, som vi kunna använda efter eget behag och med hvilken jag tilltror mig, ej allenast kunna motsäga den högre adeln, utan ock spränga hela den holsteinska ligan. — På hvad sätt? — frågade drottningen ifrigt. — På det enklaste i verlden. Jag har skaffat mig on noggrann förteckning på sammansvärjningens ledaöter. Genom penningars och nådebevisningars utdelande till några födes misstro hos de öfriga... Framför allt vill jag vinna Stobse. Han är en käck militär, eger många kunskaper, samt besitter en utomordentlig djerfhet... Kunde vi bringa honom på vår sida, hade viberöfvat hertigen ett af sina förnämsta stöd. För att lyckas deri skola vi, genom någon disposition till hennes dottersons fördel, söka vinna fru Langenhjelm... Sedan skall du låta henne presenteras, medan jag genom penningar och löften vinner Stobee. o— Godt! Jag skall så göra... Men Ryssland? Våra Ostersjöprovinser...? — Våra Östersjöprovinser kunna vi vid tillfälle återaga. Lofva vi att: lemna lifegenskapen oantastad, äro rerrarne derstädes oss mera benägna än czaren... Utom less... i fred med de andra nationerna, äro vi ju i sjelfva verket mäktigare och snarare i stånd, att förskaffa oss