Aftonbladet – 9 februari 1854, sida 1

förundran — genmiälte hon. — Jag har i många år suckat öfver Sveriges olyckor och förnedring; jag har varit vittne till våra bundstörvandters trolöshet, våra grannars rofgirighet, våra egna tjenares förräderi... Med ett ord, jag har blifvit så vand vid list och bedrägeri, att jag snarare blir förvånad då jag finner trohet och uppriktighet ... Likväl fruktar jag ej mera hertigens politik, sedan jag har hopp att erhålla en god fred med Ryssland, hvilken glada nyllet jag just ville berätta dig, då du i stället möter mig med underrättelsen om nya snaror och intriger. Man har nu hunnit till den kinkigaste frågan. Att Fredrik, ledd af sina planer, ingalunda ville hafva fred med Ryssland på fördelaktiga vilkor under Ulrikas regering, — det torde läsaren hafva insett. En sådan välgerning mot landet skulle ännu mer befästa henne på thronen och göra hans planer svåra om icke omöjliga era... Nej, allt borde gå nach der Hölle, — tänkfe den slipade diplomaten. Han svarade sälunda med dyster ton: — Älskade Ulrika, förlåt, ait jag mäste störa din glädje. Har du betänkt, att just denna fred, som du kallar fördelaktig, kan bli den klippa, mot hvilken du. kommer att stranda? — Hvad säger du? — Sanningen. Ser du, min Ulrika, du är, som du sjelf sagt, både genom gudomlig och verldslig lag satt till herrskarinna äfver detta land... Men för att komma 1 besittning af din lagliga rätt... huru många uppe Tringar har du ej måst göra, huru mänga förödmjut clser har du ej fått lida! Hvilken smälck har ej jag såsomi din gemål måst tåla af detta otacksamma folk, som, oaktadt din gudomliga rätt, ändå envisas att endast i Carl Fredriks person se den lagliga arfvingen till Carlarnes krona och uti dig och mig — vredgas ej — endast usurpatörer... För att hålla dig i schack och få dig att helt och hållet dansa efter deras pipa, hafva de stora familjerna, — våra naturliga fiender — icke tvekat att underhålla denna sinnesstämning hos allmänheten... Derföre hafva de vägrat att antaga mig till medregent, fruktande vår förenade 1a0kt... Det är sannt att dessa stora familjer upphöjt dig på thronen, — men hvarföre? ... Endast för att så mycket säkrare få herrska... — Du har rätt — sade Ulrika, — men hvad sammanhang har detta ditt resonnemang med ryska fredsslutet?