Aftonbladet – 8 februari 1854, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Grefve Orloff och Czaren. (Ur Charivari,) Kejsar Nikolaus lät häromd? gen kalla ttill sig sin gunstlirg och rådgifvare, ES efve Orloff. — Grefve Orloff? — Sire.n — AP et kan nu vara tid att vi svara någonting på noti? a50! -1kationen om flottoornas inlöpande i Svarta hafv.t Hvad är din tanklke om saken? — Jag av er den för en krigshanddling. — Ah, så du talar , — Men, sire, betänk då vigten Är detta Stegv, — Saken är ej så allvarsam som du tros, Orloff. Visserligen saknar engelskt-franska flottans MS gling i. Svarta hafvet ej sin betydelse, VMen Vi måste undersöka de omständigheter under hvilka den egde rum. Först och främst, från hvilket håll bläste vinden vid detta tillfälle ? — Jag vet ) Sire.n —Men jag vet det, jag. Menschikoffs oniicieha rapporter säga mig att den blåste från söder. Nu är det ju ingenting ovanligt att fartyg Lomma in i Svarta hafvet från Bosporen med sydlig vind. Helt annat hade varit om de inlupit med nordtig vind; de skulle då handlat i strid mot alla navigationens lagar, saken skulle fatt ett långt betänkligare utseende och nödvändigt bragt oss på den tankan att flottan har de värsta afsigter i skölden., — Jag mäste bekänna, sire, att jag aldrig af mig sjjelf skulle kommit att tänka på denna åtssilnad. — Ganska troligt: men hör nu vidare. När flottorna iinseglade, hvilket fartyg tror du väl gick först ? — Ettt franskt. — Och häri ser du inogenting? — Icke: det minsta, sire; och jag tillstär att denna omständdighet Synes mig sakna all betydelse.. — Verkligen. ? Nåväl, så hör. Af de två makter, som utrustat den. förenade flottan, hvilken tror du väl har det största intresset att motarbeta mina planer på Turkiet? , — England. , -Godt. Om det nu varit ett engelskt skepp som först visat sig i Svarta hafvet, skulle det varit en direkt utmaning; men som det endast var ett franskt, så ser det ut som det blifvit enkom sändt att betaga en så allvarsam demonstration som flottornas insegling all betydelse och att medlande ställa sig emellan Ryssland och Turkiet. Hvad säger du om detta ätt att se saken? — Sire, jag står om fallen från skyarna. — Låt oss fortsätta. Hir du läst amiralernas instruktioner? . — Ja, sire. — Hvad fann du i dem?n. — Att de skulle beskydd: det turkiska omräådet.s — Och är detta allt?, — a Allt hvad jag kunnat upptäcka. — Dä är du stockblind, Orloff; flottorna hafva uttrycklig befallning att saluMN VV nn tera den ryska flaggan.. — Sannt., — Nåväl; är ej detta ett bevis på utmärkt artighet ?— Jag kan ej neka det.n — Kan ett artighetsbevis anses som en krigsförklaring?, — sVisserligen icke.m — Du ser då att jeg har mina goda skäl att svaraa på notifikationen, det jag icke anser flottornas inlöpoande som en krigsförklaring, icke en gäng som en fiepndtlig demonstration. I denna syftning tänker jag ockkså svara de vestra makterna. Dettyckes förvåna dig,, Orloff?— Sire, jag kan ej förstå ers majestäts beeslut. Er. majestät täckes drifva gäck antingen med mig ellet med de vestra makterna.s — Andtligen begripe du mig. Mitt intresse är att vinna tid. Miedan min flotta ligger stilla i Sebastopol, och engelskaoch fra