ataljoner i linie och två som reserv, den högra lygeln bakom inhägnaden och den venstra stricande sig utåt slätten; på högra flygeln ver ppstäldt ett batteri af fyra tolfpundingar, och å den venstra ett af sex fältstycken. Kavaleriet i byn återkallades och uppställdes i föreing med reservens på venstra flygeln, ett reemente litet. framom de andra. Den tid som tgick till dessa anordningar var en af pinam väntan; och till och med då allt var i ordning, var ringheten af turkarnes sttridskrafter, i jemförelse med dem som med stadiga steg unryckte att anfalla dem, tillräckslig att komma äfven det modigaste hjerta attt bäfva. Det fans ingen möjlighet till återtågg. Nederlag var död. Ingenting annat återstcod för de turkiska trupperna, i händelse af em olycka, än att draga sig tillbaka till byn och der sälja sina lif så dyrt som möjligt; och detta var också det beslut som fattades af hvarje man. Ryssarnes anmarsch var en imponerande anblick. Ingenting kunde öfvergå stadigheten i derås marsch; hyarje linio och kolonn vick i takt som en man, och alla afstånd jakttogos lika noggrannt som ora de voro på en parad i S:t Petersburg. Som de började komma närmare, redo tre celler fyra officerare ut från linien för att rekognoscera terrängen, och drogo sig derefter hastigt tillbaka. Straxt derpå förändrade de tva reservbaitaljonerna sin riktning och framryckte med ttvå fältstycken mot ravinen till höger om turkaarne, men så snart de blefvo varse att det var omöjligt, gjorde de halt. Artilleriet påå deras högra flygel började nu sin eld, och cdet sätt hvarpå kanonerna serverades skulle varrit i hög grad löjligt, om någonting kunnat vara att skratta åt vid ett sådant tillfälle. Kulorna flögo öfver hufvudet på de turkiska trupperna utan att en enda gång träffa dem, ibland på ett så ända till löjlighet stort afstånd, att man kunde tro dem vara afskjutna på måfå. De gjorde ingen annan skada än att de dödade två soldater, som gingo öfver fältet på ett ställe, der ingen skulle hafva väntat nagot skott. Hvad jag nu anfört är ett väl kändt faktum. Ryska artilleriet tyckes vara det sämsta i verlden. Turkarne öppnade nu sin eld. och det första skottet visade till hvilken fullkomlighet de bragt detta vapen. Man kunde följa hvarje kula under dess lopp från det ögonblick den lemnade kanonen tills den silog ned i den ryska kolonnen och öppnade cen bred gata i den lefvande massan. En allumän förvirring uppstod bland de ryska ledernna. Man hade knappt börjat ordna dem på nyytt förrän andra