kolonner. som reserv jemte tio kanoner, fem på hvardera flygeln, utgjorde den styrka som fördes emot redutten. Ryssarna läto dem nalkas på fyratio stegs afstånd, och emottogo dem då med en liflig eld. Turkarne rusade fram till brädden af grafven, men ur stånd att hålla ut mot elden, föllo de tillbaka, hvilket markens natur tillät dem att utan fara och svårighet göra, då fiendens kavalleri tagit till flykten straxt vid stridens början. Klockan var nu omkring tolf och den följande halftimman skulle efter all sannolikhet bevittnat de återstående ryssarnes nederlag, om ej de stridandes uppmärksamhet, genom händelser af större vigt, blifvit riktade åt en annan del af fältet. Som det var att frukta, hade underrättelse om anfallet hunnit de ryska styrkorna vid Musidi, Baylesh och andra byar, och emot middagen såg man dem 1 stora mörka massor anrycka motstriäsplatson längs slätten på fulla 6 (engelska) mils afstånd. De nalkades under ilmarsch, utan tvifvel påskyndade af dånet från det skarpa skjutandet i byn, och kl. half ett hade de hunnit på några tusen stegs afstånd från den turkiska reserven, som var färdig att mottaga dem. Det var nu lätt att beräkna derasstyrka. Den utgjordes af nio infanteribataljoner, ett ulanregemente och ett regemente Paskiewitz husarer jemte sexton kanoner, inalles kring 10,000 man. Fyra bataljoner framryckte formerade på linie, tre kolonnvis, som den andra linien, och två som reserv. lavallerict och artilleriet voro ställda på flyg! nia larne, och marschen riktad mot Kalafatvägen, med tydlig afsigt att helt och hället afskära turkarne återtåget och sätta dem mellan tvenne eldar. Fem turkiska reservbataljoner voro allt som fans qvar vid foten af kullen, och med dessa beslöt Achmet Pascha att afslå detta nya anfall genom att göra front i sin rygg. en rörelse af stor fara, som få trupper i verlden hafva tillräcklig fasthet att utföra. Underrättelsen om en fiende i ryggen är vanligen tillräcklig att sprida en panisk skräck bland den tappraste och bäst disciplinerade armi. I detta fall fans ingen annan utväg, då stiöllningen var i hög grad förtviflad. På sidan om kullen nedom ravinen till höger var cn slags gammal inhägnad, som inneslöt en fyrkant, sannolikt af byinvånarne begagnad som tårfålla, ehuru för lång tid sedan, då grafven är till hälften igenfyld, men ännu tillräckligt återstår för att göra den till en lätt försvarad plats. De turkiska trupperna utbreddes åt höger, ofvanom denna inhägnad, tre