Aftonbladet – 7 februari 1854, sida 3

dan 15140 etc. etc.; bör vara 18523 etc. ömse 0 RÄTTEGÅNGSocu POLISSAKER Tryckfrihetsåtalet emot Aftonbladet. Aktors förutnämnde till rådhusrätten skriftligen aflemnade replik på hr Bergstedts förklaring i målet är af följande lydelse: Tull protokollet ! Den åtalade skriften kommer att !ramläggas herrar jurymän. De skola säkerligen, utan nägon deduktion af mig, lätt kunna bedöma, om densamma är brottslig, enligt det af mig åberopade lagrum; men jag finner, att hr magister Bergstedts nu justerade muntliga yttrande är af den beskaffenhet, att det påkallar några få erinringar. Berr Bergstedt har, genom sitt försvar ytterligare såsom sina egna accepterat alla uti den öfversatta artikeln begagnade uttryck, då han sökt ådagalägga, att de voro sanningsenliga samt insalunda smädligan och förgripliga,. Herr Bergstedt har härigenom, jemte det juridiska ansvar honom äligger, äfven iklädt sig det moraliska för ifrågavarande artikel. Han har väl tillika sökt, att få dela detta med en känd utmärkt engelsk författare; men, enligt hvad jag -kunnat inhemta angående James Wilson, som redan är 1852 blef sekreterare i engelska skattkammaren, och således troligen upphört att utgifva the Economist., är jag öfvertygad atty om han ännu utöfvar något inflytande i denna tidskrift, han dock för en sä beskaffad artikel ej skulle vilja ikläda sig en dylik ansvarigh-t. : Tankarne om det smädliga och förgripligas lNikasom angående det skickliga och det passande, kunna emellertid vara olika; men det förundrar mig hkväl, om en person med den stora humanistiska bildning herr Bergstedt otvifvelaktigt eger, kan på allvar pästä, att beskyllningar, som, derest de gjordes emot honom sjelf, eller någon af hans kolleger inom den periodiska pressen, han, samt hvar och en af dem, säkerligen skulle anse smädliga, och förgripligan och hvarje samvetsgrann juryman ock förklara dem vara det, — likväl böra få ansvarsfritt framställas mot regenter för aktade nationer, med hvilka Sverige står i vänskapligt förhållande och hvilka, af anställde sändebud här, hos vår konung representeras. Eller n:änne om någon, upprepade gänger offentligen be: skyllde herr Bergstedt eller en annan tidningsutgifvare att hafva sålt sig åt en främmande furste, att hafva lofvat främja hans (den främmande furstens) afsigter och efterkomma huns befallningar, att hafva samtyckt att låta sig qväsas af honom för att kunne qväsa sina — — — — vicke undersåter, ty sådana hafva ej herrar tidningsredaktörer, .men medborgare. Månne herr Bergstedt icke skulle anse så vanhedrande beskyllningar för smädelse och förgripliga yttranden emot honom eller hans kolleger? Eller ligger det verkligen icke någonting vanhedrande deruti, att sälja sig och sitt fäderneslaad ? Jag är öfvertygad att herr Bergstedt, lika litet som någon annan svensk man, i detta ögonblick skall tveka vid besvarandet af denna fråga. Jag förmodar, att endast ögonblieklig hänförelse, under ett mundtligt föredrag, har kommit honom att förbise det vådliga i de satser han framställt. Sannolikt skall han vid lugnare besinning inse, hval han är skyldig sitt land och sig sjelf. Jag hoppas detta äfven derföre, att om juryns svar utfaller emot he nom, domstolen icke af det sätt, på hvilket han fört sitt försvar, skall hemta: anledning til! en skärpa i straffmätningen, som den åtalade artikeln under andra förhållanden ej påkallar och åklagsremagten vid åtalets början ej äsyftat. Vidkommande åter det skickliga, det den bildade mannen passande, så föreställer jag mig ock, att om herr Bergstedt behagar med lugn återläsa den ätalade artikeln, äfven han skall finna densamma icke vara, säsom han sagt, hållen i en värdig och aktningsfull ton, utan tvärtom fall af hvad han sjelf kallar det vedervärdiga hånetv. Jag torde blott behöfva fästa herr Bergstedts uppmärksamhet derpå, att derest någon sade: Aftonbladets hufvudredaktör hår för en. ringa grynvälling sålt sig till kejsar Nicolai vasall och får icke trotsa eler sätta sig emot honomn, samt i samma andedrag talade om den svage och olycklige man som nu vacklar på Aftonbladets tron så skulle herr Bergstedt utan tvifvel, långt ifrån att finna denna ton värdig och aktningsfull, med förakt tillbakavisa dylika tillmälen, anse dem högst oskickliga och opassande och säkerligen på ett segrande sätt genomdrifva ett, derjemte framstäldt påstående, att om man ej finge så yttra sig om den inflytelserika redaktionen af Aftonbladet här i landet inga politiska ämnen skulle vidare kunn: af den offentliga pressen behandlasr. Slutligen fär jag tillägga, att det icke hör till nu förevarande sak, huruvida de åtalade yttrandena haft ill syfte eller till följd osämja med främmande makter. Sådant är ej för mig eller af mig uppgifvet. Det är nog att de äro antingen smädliga eller för sripliga. Flärom må den blifvande juryn döma. Stockholm den 6 Februari 1854. G. A. Mellbin. i — Vid rådhusrättens fjerde afdelning förevar sistidze gårdag r nsakning med drängen Frans Fredrik Frithiof Ferdinand Ytterström eller Strömberg, tvilla!ad för det ban lördagen den 14 nästlidne Jauuari rön klädmäkleriidkerskan Maria Mattsson i huset N:o (4 vid Oxtorgsgatan olofligen tillgripit en yllesjal och tt par stöflar med galoscher. Sedan Ytterström, hvilken för några är tillbaka of ädhusrätten blitvit dömd för det han af starka dryc.er öfverlastad, slagit sin moder, erkänt det mot hoiom angifra brott, under förmölan, det hans begär fter bränvin jemväl nu vällat hans olycka, enäf han id: stöldens föröfvande varit så öfverlåstad, att han cke vetat hvad han gjort, dömdes han att för första esan stöld af gods till värde af 3 rdr bko böta detta elopp t-edubbelt samt för fylleri 3 rdr 16 sk. sam na mynt, eller i brist af böter straffas med åtta da ars fängelse vid vatten och bröd samt att derefter å n söndag stå uppenbar kyrkoplikt i Clara församings kyrka. — Drängen Johan Svensson greps i går qväll på ar gerning af poliskonstapeln Hasselberg, sedan vensson medelst inbrott banat sig väg in utisin hus: ondes handlanden Nylanders salubod i huset N:o 71 id Göthgatan, och derstädes tillgripit penningar, ciarrer och tobak. Svensson förnekade emellertid vid dag hället polisförhör att hafva föröfvat stölden, lålet anstår. — Kl. 2, natten till sisl. söndag hade en skjutsonde infunnit sig å polisvaktkontoret vid kungsbacken ch anmält att en hans medhafvande resande den han sjutsat rän Rotebro, under väge juknat, till följe — i Co Var LP