Aftonbladet – 4 februari 1854, sida 2

man äfven en stor mängd olika unifermer. Ått ventilerna ej gjorde tillräcklig tjenst, utan luften i danssalen var qvaf och temperaturen kanske öfver 30 C., så att vanliga manniskor hade svärt att der vistas och andas, det tycktes ingenting bekomma de dansande, hvilka oförtrutet gjorde sin bästa flit med benen. Den såsom pianist och tonsättare väl bekante, här bosatte direktör H. Berens hade, tillsammans med sångerskan mamsell Amal:a Walin, föranstaltat 2 konserter, den 235 och 27. Dessa gåfvo, oaktadt mängden af enskilda tillställningar och sammankomster, cemligen goda hus. Den nya salen befanns i akustiskt hänseende bättre än man väntat, och äfven ett taffelpiano tog sig der bra ut. Husarernas musikcorps utförde der ett par ouverturec (Trollflöjten och ,Den Stumma) förtjenstfullt, såsom man är van att höra af denna under hr Berens ledning stående corps, och sannolikt så väl som med vanliga messingsinstrumentar är möjligt. Utom en konsert af Hummel med orkesterackompagnement, vore programmerna i öfrigt obetydliga, såsom vanligt vid konserter. MIl Walin, som för några år sedan vistades här på orten och då näson gäng lät höra sig i enskilda kretsar; hade under de år som sedan förflutit gjort betydande framsteg och vann mycket bifall. Af de numror hon föredrog tycktes en af hr Berens komponerad romans slå mest an på auditoriet. I denna och en romans af Lindvlad fick man äfven höra att sångerskan kunde hörbart och riktigt uttala orden, något som. man icke kan säga om hennes öfriga sängnumer, ehuru man åtminstone med någon ansträngning kunde höra på hvad språk hon sjöng. Dock, jag vill ej inläåta mig mycket på detta ämne, ty jag vet att jag då lätt röjer en anstr,kning af harm. Det förargar mig nemligen att våra flesta sångerskor i enskilda kretsar som offentligen — så ofta misshandla språket, och jag kommer dervid alltid att tänka på episoden i Göthes Wahlverwandtschaften, när den firade sångerskan, som lade an på att vinna en närvarande skald, sjöng några af hans dikter och, otalig att ej få höra de väntade loforden, slutligen lät genom någon af sina beundrare sondera mannen om han ej vore förtjust att höra sina sånger så förträffligt utförda; och denne, med oförstäld förvåning öfver den oväntade upptäckten, förklarade att han ej hört ett ord af sina dikter utan endast alfabetets vokaler, och icke en gång alla dem. Hr P. Deland har under Januari gifvit spektakler på det nya teaterhuset; men, såsom jag hört, ej med samma framgäng som under fjolärets Hindersmessa. Allmänheten har klagat att repertoiren i det närma ste varit alldeles densamma sem sistl. år, och i det lilla nya som tillkommit temligen klen. Jag kan ej rätt bedöma om denna klagan är grundad, ty sjelf har jag endast en hel afton besökt teatern, och denna var grundligen träkig, ehuru begge de gifna obetydliga pjeserna onekligen gäfvos rätt bra, särdeles af hr Deland sjelf. Men Aftonbladets läsare torde nu, om de verkligen följt mig ända hit, vara i det närmaste lika trötta på Hindersmessan som brefskrifraren. Alltså: farväl til) härnäst!