Aftonbladet – 4 februari 1854, sida 2

lara varit otver törmodan, flera till 8 rdr bko utbjudna poster förblefvo osålda. Vi hafva hört olika köpslut, från 7 rdr 36 sk. lägst, till 8 rdr 8 sk. högst på Örebro, ja, en post på 1000 Sk Pehrshyttans jern lärer slutats till ett bruk i Wermland åa 8 rdr bko pr Sk på hyttbacken. Enstaka kontrakter lära äfven uppgjorts så, att tackjernspriset skall rätta sig efter det på stapelstadsvåg i vår allmännast noterade stängjernspriset, och bestämmas till hälften af detta. De priser på tackjern, som jag allmännast hört uppgifvas, hafva varit: i Nora 7 rdr 20 sk., i Linde 7 rdr 12 sk., i Örebro 8 rdr och i Askersund 9 rdr bko. Såsom af det föregående synes, hafva dock olika hyttor erhållit olika pris. Genom den rubbning i alla affärsförhållanden och kommunikationer, som koleran och spärrningarne sistl år framkallade, hade både minuthandlarnes lager och invånarnes i kringliggande bygder förräd af en mängd handelsartiklar blifvit temligen upprymde. Detta har gjort att varuomsättningen under markvader, både i parti och i minut, varit temligen rask, oaktadt det däliga väglaget. Det har varit en ersättning, ehuru ringa, för de sistl. är af spärrningen framkallade förluster. — Äfven inkasseringarne hafva gått bättre än man vågat vänta, och penningetillgängen har varit god. Jag nämnde väglaget. Kort före och i början af marknaden hade vi ett hjelpligt slädföre med vacker vinter; men detta giek snart i vatten. Dock, ingenting ondt sem ej har sitt goda med sig. Under det man såg handlandernas ech allmogens, äfvensom de i affärslifvet oinvigdes anletem mulna i kapp med himlen, ljusnade deremot bruksidkarnes och bergsmännens; hvilka nu finge en ofverklagad vattenbrist afhjelpt. Någon synnerligt ster nederbörd hafva vi jr ej haft, raen blött och smutsigt som eljest i pril. Såsom vanligt hafva, äfven i årets Hindersmessa, em mängd sammanträden, bolagsstämmor, associationsuppgörelser m. m. d., gifvit marknaden sin kanske förnämsta betydelse. Att redovisa för alla skulle vara ogörligt; att göra det utförligt för många skulle vara odrägligt, ej blott för låsarne utau åfren för referen.ten. Några underrättelser om dylika sammankomster torde dock böra lemnas. Jag nämner dä först bolsgsstämwan med lottegarne i Örebro enskilda bank. Att bankens rörelse under 1853 stigit med 1,362,23) rdr utöfver fjolårets — omsättningen har stegrats betydligt med hvarje år af bankens tillvaro — samt uppgått till den betydande summan af 22,692,060 rdr bko, kan förtjena nämnas. Att oaktadt denna stora rörelse lagsökningsbeloppet för året ej uppgätt till mer än 23,980 rdr — hvaraf nu blott 1300 rdr voro oguldne — kan äfven förtjena framhållas. Vinstutdelningen blef, sedan en mindre del af nettovinsten afsatts till reservfonden, 3 rdr 36 sk. bko pr aktie (totala utdelningssumman 45,000 rdr bko). Belåtenheten med direktion och tjenstemän var allmän och förtjent; också återvaldes den förra, och erhöllo de sednare en billig löneförhöjning. I hushällningssällskapets sammankomst förekom i synnerhet en fräga af stor vigt. Redan i den berättelse som förvaltningsutskottet afgaf till fjerårets 28 Jan., afhandlades fattigvårdsfrågan, och omnämndes att utskottet gått i författning om införskaffande af uppgifter från Lela länet på de medel som i penningar eller penningvärde i och för fattigvården inom hvarje kommun utbetalas, äfvensom på alla personer hvilka af fattigvården nju:a direkt understöd, specifika förteckningar på alla som äro upptagne under rubriken försvarslöse, inhyses eller på socknen skrifne, samt på sådana liderliga eller lättjefulla personer inom hvarje socken, hvilka, i fall tvångsarbetsanstalter funnos, skulle anses böra ditförpassas. Sädana uppgifter hade nu inkommit och i den interessanta årsverättelsen — hvaraf jag framdeles torde blifva i tillfälle att meddela flera utdrag — frammställdes ett sammandrag af dem. Detta upptog 5100 personer, som inom länet åtnjuta fattigunderstöd; antalet af personer inom länet, som anses mogne för tvängsaastalter, derest sådana funnes, till 365; och de utgående bidragen till fattigvården för hela länet, städerna inbegripne, till 102,580 rdr rgs kontant, samt dessutom 142 t:r 147, kpr råg, 1334 18 rågmjöl, 5 t:r korn, 280 1 kornmjöl, 17 t:r 26V, kpr ärter, 79t:r hafre, 5 t:r 23 kpr salt och 301 1 sill. Dessa utgiftsposter, nu tagne för ett år, omvexla naturligtvis, och torde visserligen i särdeles gynnsamma år blifva något lägre, men stegras deremot otvifvelaktigt i ännu högre grad då svaga skördar och minskad arbetstill gång sammanstöta. Lägger man nu till de anförde posterna de ej obetydliga summor eller penningevärden, som den enskilda välgörenbeten utdelar — jag skulle t. ex. icke tro att jag räknat öfverdrifvet, om jag antager att genom enskilda gåfvor, sammanskott, inkomster af särskilda tillställningar för välgörande ändamäl o. s. v., utom de uttaxerade fattigmedlen, omkring 7000 rår rgs eller derutöfver sistl. är gätt ut inom Örebre stad — så får man en summa som mäste anses såsom em förfärande exponent af den mer och mer kringgripande fattigdomskräftan, håglösheten och lättjan. Länet har, om jag ej missminner mig, endast omkring 130,000 invånare, och är af naturen ett af de mest gynnade i Sverge, bördigt på säd och jordfrukter, rikt på metaller, och med en särdeles lyeklig förening af jordbruk, bergsbruk ech slöjder. Förvaltningsutskottets framställning föranledde en lifvad diskussion. Allmänt uttalade sig den mening att någon större, för länet gemensam tvångs-arbetsanstalt, någon ny upplaga af Länghelmen eller andra orätt så kallade korrektionsanstalter, ej borde pätänkas; men deren:ot inrättande af arbetskompanier, under af regeringen tillsatt befäl, der sädana olyekliga personer, som eljest borde hemfalla till arbetsanstalter, kunde enrolleras och, mot skälig dags penning, användas vid större allmänna arbeten, säsom jernyägsanläggningar, m. m. Detta är otvifvelaktigt ocksä en god åtgärd; men den är långt ifrån tillräcklig, oeh smärre arbetsinrättningar, så anordnade, att de äfven kunna i enstaka fall tvinga lättingen till arbete, borde på särskilda orter bildas, dock icke efter mönstret af våra korrektions-anstalter (nu så kallade emedan de dit inkomne vanligen blifva ineorrigibla), utan snarare efter de franska och schweitziska colonies agrieoles. Den som, förpassad till en arbetsanstalt, der får användas endast för fabriksarbeten och säsom masehindragare, lärer deraf ingenting, som gör honom någon nytta i en framtid, om en sådan yppar sig för honom, och på samma gång våra fabriksoeh handtverksidkande korrektionsanstalter bilda fsttiga och nedtrycka handtverkerierna, samt kosta orimliga summor i förvaltning och husbyggnader, så nedsätta de ofta menniskan till maschin och göra henne oduglig i hvarje annan ställning än der maschinen gör tillfyllest. En anstalt, der de dithörande få till en början så mycket soma möjligt producera allt hvad de till sin nödtorft behöfva, få i omvexling sysselsätta sig med åkerbruk, trädgärdsskötsel, slöjd och hushållssysslor, kan deremot blifva en för bättringsanstalt och bilda dem, som der genomgå en en kurs, till dugliga arbetare, utan att göra intrång för handtverkare och slöjdidkare. Odlingsbar jord för dylika anstalter hafva vi i öfverflöd; penningar saknas icke heller; det är förmågan att organisera och styra som göres oss behof. — Det förnämsta botemedlet ligger dock i en bättre vård om det uppväxande slägtet. Ett landtbruksmöte för länet utsattes till nästa Juli månad, vid Fze bruk. Om andra sammankomster i Hindersmessan — med länets hästafvelsförening, Hjelmare kanalbolag, ångfartygsbolag, sjösänkningsbolag, bruksoeh grufvebolag, o. s. v. — nej, Aftonbladets flesta läsare äro säkert bäst belätne att åtminstone nu få slippa höra mer härom, och jag förenar mig gerna i deras mening. Doek, en sak kan förtjena nämnas innan jag slutar detta kapitel: belaget för Christinehamns-jernvägen har funnit nödigt att anskaffa lokomotiv för denna bana, och ett sådant lärer vara bestäldt på direktör Munktells väl bekanta mekaniska verkstad i Eskilstuna. VN DM EE PA som 0 FRAN För fullständighetens skulle jag väl till slut berätta något om Hindersmessans nöjen. Hindersmessans baler hafva ett gammalt och godt rykte. Till i år hade danssalen blifvit betydligen utvidgad, och innan messans slut hitkommo nya, hos Can dh fr JT Ar RK 2 sv SA kt Nn BR Ve