ÖFVERSTE STO BEE) HOLSTEINSKA PARTIET. FEMTONDE KAPITLET. De stora politiska tilldragslserna, ränksmiderierna vid hofvet och vid armeen, partiernas stridigheter och arfprinsens hemliga planer hatva hittills tagit vår tid och vårt papper i anspråk. Det har varit nödigt att framställa dessa händelser. emedan vår berättelses hufvulperson lefde midt upp ibland dem och emedan hans sednare öden och de vidrigheter, för hv:lsa han kan blifva utsatt, till största delen härflyta från hans ställning til det segrande partiet. Men — vackra läsarinna — vi hafva icke glömt, ait denna berättelse har en hjeltinna, lika gol, hka skön, lika oskyldig som du; ty Cecilis Stobege, soom hon nu kallades. sedan öfversten adopterat henne, var dden bästa, den ädiaste, den mest godhjertade varelse ii verlden. Två å hade förflutit sedan hennes välgöraree ryckie henne ui den mindre rena luft, der hon dvaldees och der henne: oskulds liljor snart skulle hafva försvvunnit, och unde; dessa tvenne år hade Cecilia utvecklstt sig likt rosen u knoppen i sanning en blyg mossrcos utan taggar, met lika skön och frisk som den, hvilkem nyss blifvit öpp nad af vårens ljumma anda. Under dessa tvenne å eller alltsedan öfverstinnan Stobees död, hade öfverstens båda fosterdöttrar, Cecilia och hennes syster Cornelia blifvit. tillika med öfverstens son, öfverlemnade i der ädla och ömma fru Langenhjelms vård. Dt frommö och ,tacksamma barset hade gråtit så bittert vid öfverstin: nans död. Hon sörjde så djupt, icke för sin egen skull. ty hon lärde aldrig rätt känna den aflidna, utan för han. skull, som gret vid den bortgångna makans bädd, fö hans skull, som blifvit hennes välgörare, som blifvit 20: len i hennes förut så mörka lif, och hvilken hennes re:a unga, varma hjerta redan från första ögonblicket omfatta med den ansvräkslösaste, från alla sjelfviska tankar re nade kärlek. KUnder de två år som förfutit sedan sin försa husru död hade vigtiga värf hållit öfverssten afiägsnad frå a I) Se A.B. N:o l, 3, 4, 10; 11, 13—15, 117, 18, 20, 21, 23,24 26 och 27.