Aftonbladet – 3 februari 1854, sida 1

— Du har förmodligen blifvit bortröfvad af en tatterska, — sade fru Langenhjelm med lifligt intresse, — Nå vidare! — Jag minnes ej annat, än att jag tillika med andra barn kastades på en kärra och vi åkte. Gud vet hvart. Hur länge jag var hos det der folket vet jag ej, icke heller på hvad sätt gumman och jag kommo ifrån vårt sällskap. Jag erinrar mig blott att vi en afton kommo til Stockholm och att jag blef rädd för de höga husen oc! de tränga smala gränderna. I en sådan gränd stannad hon och satte sig på trappan, pustande och klagande, ty hon var mycket sjuk, sade hon . Sedan öppnades dörren till huset, en annan gvinna kom ut och iog ossupj med sig... Vidare mins jag ingenting annat, än att j fick mat, alt den svarta qvinnan dog om natten och ati madamen behöll mig hos sig — Var det madam Hofverberg ? genhjelm afbrytande. — Ja. Nägra dagar var min nya matmor temligen beskedlig mot mig... men sedan... Gode Gud! måtte aldrig en sådan behandling vedertaras någon efter mig! Jag önskade mig tusen gänger döden och hade icke det aflägsna barndomsminnet af min mor stått varnande för min själ, så hade jag längesedan sökt frid i skötet at Norrströms vågor... Men mer än sjelfva madam Hofverberg skrimde mig hennes gäster... Att se dem nerkomma i rummen sedan de spelat och druckit, somliga dödsbleka, andra eldröda, skriande och svärjande . .. O min Gud! — Arma flicka! — sade fru Langenhjelm. — Nå, men ännu har jag isgenting hört om Cornelia och hen. nes mor. — Ändligen förbarmade sig Gud öfver mig — återtog Cecilia. — En beskedlig hustru som bodde ihuset, tyckte det vara synd om mig och frågade om jag ej heldre skulle vilja ta mig barnflicktjenst än vara på ett så ohyggligt ställe ... Herre Gud! om jag det fick I! utro-pade jag! — Hör på Cecilia, — svarade hustrun, — det gör mig ondt om henne och om jag kunde hjelpa till att frälsa henne från synd och skam, som troligen vänta henne ifall hon blir qvar hos madam, så skulle jag anse mig ha gjort en god gerning. Jag vet en fru utomlands ifrån, som är gift med en svensk officer. Hon reser i mor gon tilk ett landtställe i Södermanland, der hon tänker afvakta sin man, som är ute i kriget... Denna fru haj — frågade fru Lan