Aftonbladet – 1 februari 1854, sida 3

lämpliga tullsatser, hvadan i stället? att skrifva till EK. M. och hänvisa på någon honom tillkommande rätt ati uppli buden, det vore längt ändai mälsenligare aut a et K. MM. måtte förena sina bemödanden med ständernas att en gång åstadkomma en tulltaxa som kunde göra ett slut på de oupphör liga striderna i detta ämne. Hr Björck var deremot af den äsigt, att man svårligen kunde bestrida det K. M:t egde rätt att pålägga förbud; ty ehuru detta ej finnes uttryckligen medgifvet, saknas dock i ansvarighetslagen något stadgande, enligt hvilket man skulle för en sådan åtgärd ställa en konungens rådgifvare till ansvar. Tal. trodde ock att denna rätt blifvit tillförene under vårt nuvarande statsskick, bland annat 1817, flera gånger satt i utöfning. Hr Stolpe trodde, att lika litet som en öfverrätt gillar eller förkastar en underrätts motiver genom en stadföstelse eller förkastelse af dess domar, lika litet ger ett ständernas beslut laga kraft åt ett utskotts motiver. Denna jemförelse gendrefs af hrr Wetterberg och Asker, som erinrade derom att utskottets motiver in-flyta i skrifvelsen till E. M:t, och sålunda erhall: Rikets Siänders sanktion. Blott en enda röst höjde sig för bifall till det kongl. förslaget. Det var hr Alngren, som srkade att det måtte blifva hvilande, emedan dermed dock afsågs att vinna stabilitet, ehuru talaren lemnade derhän om den föreslagna grundlagsförändringen var den mest rätta vägen till detta mils ernäende. Representanterna för Norrköping, hrr Arnberg och Ekelund yrkade deremot bifall till utskottets förslag, emedan de ej ansago grundlagsförändringen vara rätta medlet att ernå stabilitet. Bäda dock reserverande sig mot de betänkligbeter hr Wern framställt mot K. M:ts a förbud. R.sultatet blef det ofvan anfört; ståndet uteslöt från sitt bifall sista sticket af utskottets motiver. Sednare delen af plenum, som slöts först kl. : 3, upptogs af genomgåendet af statsutskottets utlåtande om statsrevisionens berättelse. ändet återremitterade ätskilliga punkter, hvilka vi i morgon skola uppgifva i sammanhang med en redogörelse för aftonens pl num, som är anslaget till kl. 5 ——— Bondestandet. Plenum d. 1 Febr. f. m. Lars Rasmusson, Johannes Nilsson och Lagergren uppträdde hvar efter annan för att uttrycka sin tacksamhet för förtroendet att ha blifvit utsedda till revisorer och tolka sitt uppsät att efter bästa förmåga emotsvara uppdragets vigt. Nägra förslag till skrifvelser från expeditionsutskottet godkändes derefter. Näst på listan stod konstitutionsutskottiets afstyr kande utlåtande angående regeringens förslag om tillägg till 61 8 Regeringsformen. Endast Petter Clusson från Elfsborgs och Petter Jönsson från Jönköpings län walade för afslag på utskottets framställniug och bifall till den kougl. propositionen. Den förre ingat ett skrif ligt anförande, hvari sex eller sju ledamöter i ständet instämde. För bifall till utskottets memorial och afslag å den kongl. propositionen ytirade sig Anders Andersson från Skaraborgs län, med hvilken Johan Persson från Upsala län, Hultman från Örebro län och många andra förenade sig, samt Nils Larsson, Ienrik Andersson, Tobias Lind, Ola Månsson och f. talmannen Nils Persson, med hvilken Lindby och Petter Gabrie!sson instämde, och de sednares mening segrade utan votering. Bland dem, som förenat sig med Petter Classon, var Petter Mårtensson, som väl yrkade votering, men på fleres anmaning derifrån afstod och åtnöfte sig med sin menings anteckning till protokollet. Derefter företogs statsutskottets betänkande, rörande statsrevisorernas berättelse, hvilket föredrogs punktvis. Vid 13 rörande bri-t pu kontroll vid kontrollverket framställdes anmärkningar af Sahlström, som likväl ej ville yrka återremiss af denna punkt. Ola Måinsson försvarade utskottets framställning. Äfven 25 S, angående en kassabehållning, som ej finnes i kassan utan är utbetald i förskott, blef föremål för anmärkningar af Nils Lar:son och Nyqvist, men försvarades af David Andersson och Ola Mäånsson, samt bifölls af standet. — 42 rörande, lösningspriset af salpeter, föranledde en mängd yttranden, nästan alla utgaende på förord för förhöjning af salpeterns lösningspris hvarföre man ville ha återremiss, hvilken mening ock segrade. — Vid 49, rörande en ny professors lön, som af Lunds akademi blifvit upptagen, ehuru tjensten icke blifvit tillsatt, utspann sig äfven en längre debatt, i hvilken Nils Svensson från Skåne, Nyqvist och Sahlström yrkade på uterremiss och Ola Månsson, f. talmannen Nils Persson och Anders Andersson fran Skaraborgs län talade för bifall. Denna fråga af gjordes genom votering, som utföll med 51 för bifall och 46 för aäterremiss. Alla öfriga paragrafer i betänkandet biföllos eller lades till bandlingarne utan diskussion, och då tiden var långt framskriden, samt talmannen ansåg biän vinsbetänkandet passa bra för plenum i eftermiddag kl. 5, så slutades förhandlingen. En närmare redogö: else maste till annan dag uppskjutas.