Aftonbladet – 31 januari 1854, sida 3

Article Image
lan. Den inkonseqvensen må gerna falla os: till last. Den är icke vådligare än den mar vid anläggande af vägar ständigt begår. Föl att t. ex. från Stockholm bereda väg både till Göteborg och Uddevalla, anlä ger man icke tvenne från början skiljda, utan låter de vägfarande, så långt det utan olägenhet kan ske, begagna en och samma, och först sedan skiljas. Derpå vinna både de som släppa till jorden, och de som bekosta arbetet. Humanister och realister kunna utan all olägernhet följas åt genom de första elementerna af kristendomskunskap, modersmålet, ett eller annat främmande lefvande språk, matemaatik historia och geografi. Derigenom beredes ungdomen den ovärcderliga fördelen, att när den kommer till Wägsskälet kunna rådfråga sina anlag. Och för staten, som bekostar vägen, beredes en icke ringa besparing af lärarekrafter. T skall realismen hafva sin plats, alldeles sliljd från latinskolans område, så måste hvarje ort, der en skola ses behöflig, erhålla tvenne. Fanske anser man realismen fått nog plats, om man åt dess behof öppnat skolor i Gefle, Wenersborg och Westervik. — Vore frågan endast om eiementarbildningens högre stadier, så kunde några få punkter anses tillräckliga för hela landets ungdom. Akademisk undervisning meddelas blott på tvenne. Men — må det icke förgätas, — här är fråga om elementarundervisningens lägre stadier. Klyfves skolan redan här i två strängt skiljda linier, så begår man en orättvisa mot den ort, som icke af båda blir delaktig. Anlagen och hågen för den ena eller andra äro delade efter helt andra grunder än boningsorterna. Att predestinera den ena ortens barn till hunanister den andras till realister vore midre välbetänkt. För att för hvarje orts barn öppna tillträde ill så väl den ena linien, som den andra, sifves vid en sådan klyfning ingen annan utväg än den nyssnämnda, att bredvid hvarje ärdomsskola lägga en realskola. Om deras ntal skulle blifva t. ex. 50, hvar och en föredd med 3 lärare, och dessa alla finge enlast minsta lärarelönen 600 rdr, så kosade n sådan klyfning staten 90,000 rdr. Vi hemtälla till förf. och dem, som med honom, not Wallin, Geyer, m. fl. ifra för latinets diga tillitande, om den latinkunskap, som rhemtas af barnen mellan 8 och 11 års åler, är värd denna summa. Från vår redan utvecklade synpunkt måste i anse hvarje summa, som derpå användes, on må bli större eller mindre, totalt förpilld, då den utbetalas för att göra underisningen mindre naturlig och derigenom sämre n den utan den förtidiga latinläsningen skulle lifva. , TT DYTRRTTANNTSRDETETE TA

31 januari 1854, sida 3

Thumbnail