Aftonbladet – 30 januari 1854, sida 1

1 20 JARUATK I Svenska Tidningen för i dag läses följande meddelande angående neutralitetsfrå.gan : Ankomsten af en rysk fältjägare med depescher från S:t Petersburg, har naturligtvis inom hufvudstaden väckt en allmän uppmärksamhet och gifvit anledning till hvarjehanda rykten. Med vissiet vet mar, alt Rysslands härvarande minister sistl. tlorsdag bade en öfverläggning med h. ex. friherre Sterneld, och i fredags företräde hos H. M. Konungen. Med anspräk på trovärdighet hafva vi ock hört uppgifvas, att betänkligheter af allvarsam art uppstät från Rysslands sida mot erkännandet af de förenade rikenas neutralitetsförklaring. Emellertid anse vi hvarje omdöme rörande följderna häraf ännu för tidligt och föga grannlaga, hvarföre vi inskränka oss till ett enkelt meddelande af hvad man, bland de månsga kringlöpande berättelserna, synes kunna antaga som tillförlitligt. Sedan den ofvan citerade tidningen fått sig medgifvet att göra sina läsare ett meddelande, hvilket i en så grannlaga fråga måste anses härflyta ur en nära nog officiell källa, torde det äfven anses tillständigt för oss att vidröra detta ämne. vad vi kunna anföra har emellertid naturligtvis ingen officiell auktoritet, utan grundar sig endast uppå ett någorlunda uppmärksamt aktgifvande på yttringarne inom den utländska pressen. Hvad vi således i första rummet tiro oss med någon grad af tillförlitlighet hafva coss bekant, är att kejserliga österrikiska regeringen redan gifvit svenska och norska regeringgarnes neutralitets-förklaring sitt erkännande, hvilket till en viss grad bör vara betryggande, då man har sig bekant hvilka nära sympatier förena de båda östra hofven. Hvad Preussen angår, så anföra vi på annat ställe i bladet en yttring af Neue Preussische Zeitung, som väl någon mån torde kunna gälla såsom ett uttryck af detta hofs åsigter i ämnet, ehuru man deraf icke torde böra draga några bestämda slutföljder. Långt mera betydelsefullt är att Frankrikes regering efter all anledning redan från första stund gifvit sitt godkänmande åt de af Sveriges regering uttalade neutraliitetsgrundsatserna. Vi kunna alltså från denna wigtiga sida med tämlig visshet påräkna bifalll till den ställning vår regering intagit. I afseende på England har man, såsom det synes, beredt sig på åtskilliga invändningar. Redan den 6 Januari egnade Morning Chronicle, hvilken organ anses uttrycka de peclitiska kabinettsledamöternas och lord Clarendons tänkesätt, åt den svenskt-norsktdanska ne: tralitetsförklaringen en granskning, som icke var gynnande. Det villsynas deraf som hade lord Clarendon icke väntat eller önskat att stater af andra rangen skulle uprpträda med en formlig förklaring om fredliga tänkesätt, som ingen någonsin satt i frågan. Deri säges vidare, att det icke vore svårt för en misstänksam kritik att spåra ryska inspirationer i ett dokument som går ut på att utsträcka de neutrala partiernas ritttigheter på de krigförandes bekostnad. Dem egentliga oppositionen gäller nemligen de grrundsatsecr, som af de skandinaviska regeringarrne blifvit uppställda för den neutrala flaggams rättigheer, och hvilka det engelska bladett kallar att förnya de gamla protesterna mot den engelska och amerikanska regeln, enligt hvilken fienden tillhöriga laddningar äro utsatta för att uppbringas, oaktadt skyddet af en neutral lagg,, och det påminnes med en viss bitterct, att sRyssland alltid varit den ifrigaste örsvararen af den lära som nu ånyo framtiälles af de stater, hvilka fordom voro unterordnade medlemmar i den nordiska beviiplade neutraliteten. Rysslands bandel, heter let omsider, skulle alltför ensidigt gynnas om venska skepp finge obehindradt föra ryska addningar, och om några hamnar vid Österjön skulle komma att stängas för Englands och Frankrikes flottor, hvilka långt från sina egna hamnar kunde få att agera på Östersjön så vore detta en partiskhet till fördel för Ryssland, som har sina egna hammar att tillgå på nära håll och således icke behhöfver söka gästfrihet för sina flottor på den sskandinavielka Ikucton