Aftonbladet – 28 januari 1854, sida 3

eharlataneri äro ryssarne inga klåpare. Me I träng fram till hiertat af sanningen — tomhe Joch brist skall då visa sig, der man stoltse rade med fullhet och öfverflöd. kejsar Nikolaus, som stundom genomträn. ger de mörka schakter, der hans underordnade dölja sig, häpnade öfver torftigheten hos flottz:s personal. Han hade kunnat afsättc furst Menschikoff — han gjorde det icke. Avem skulle han ha satt i hans ställe? Har vidtog cn mera energisk åtgärd. Han gaf til ad;oint) åt fursten sin egen son, storfursten Konstantin, generalamiral öfver kejsardömets flottor. En kejsareson, adjoint åt en minister, — denna åtgärd har en djup betydelse. Månne man icke kan anse den såsom följden af ett ord, som nyligen undföll kejsaren under känslan af pinsam smärta? Hans äldsta son, storfursten, tronföljaren var närvarande, då en adjutant inkommer och lemnar kejsaren ett paket, innehållande bevisen på en förskräcklig försnillning, begången af en gammal minister, numera afliden, på hvilken den kejserliga familjen hade slösat ynnestprof. Hvad! utropade kejsaren, i det han vände sig till sin son, finnes då i hela verlden ingen, utom oss sjelfva, på hvilken vi kunna tro? Vare härmed huru som helst: storfurstens Konstantin inträde i marinministeren försäkrar kejsaren hädanefter om verkställandet af hans nerrskarevilia. Bildad sjöman, modig krigae, fast i sin karakter, ryss lika god som urst Menschikoff, skall storfursten Konstanin gifva åt sjöväsendet en helsosam riktning. Jnder honom skola odugliga eller demoralierade officerare träda i skuggan. Ryska mainen skulle i sanning vara sin undergång ära, om den icke kunde höja sig med en såun chef. ) I Ryssland här hvarje minister jemte sig en s.k. 1008 AÄInInt Allar ma hinlnarea haestlban man lean