Aftonbladet – 28 januari 1854, sida 2

man frestad att tro, det sjelfva luften förråder stora och ingripande händelser. Så hastigt finnas dessa kringspridda. En timma var ännu icke förfluten, sedan Bennet och Siqvier anlände till staden, och redan gingo de mest olycksbådande rykten i svang. Oaktadt den tilltagande skymningen tågade folk af hvarjehanda stånd och vilkor till Riddarhustorget, för att i närheten af slottet möjligen kunna uppsnappa någon nyhet. 7 — Hvad har händt? — frågade man hvarandra med bekymrade och oroliga blickar. — År armen slagen? Står ryssen öfver oss? — Bror, — sade en embetsman till en annan, i det han drog honom afsides — jag anar det förskräckligaste. Assessor Bergsten, som bor här vid torget, såg, just då han skulle gå hem i middags, öfverstarne Bennet och Siquier komma ridande, som om de haft fan sjelf i hälarne. De skyndade upp mot slottet och en stund derefter åkte alla de kungliga råden dit, och ännu äro de ej tillbaka. I detta ögonblick sprängde tvenne ordonnanser i carrier öfver torget. — Hvart fan ta de der vägen? Den ena sätter af mot Nygatan, den andra åt Norrbro... Det här hänger aldrig rätt ihop. — Men hör, hvad är det? Vinden förde dån af trummor öfver strömmen från Norrmalmstorg. — Hvad tusan dj..... står fienden vid tullen? Den ska vi dj...... anamma lappa så det skall stå herrliga till. Kung Carl lefver än. Folket började redan springa åt norr, då rop från andra sidan kom mängden att stadna. — Vet ni go vänner att sörmlänningarne och!en del Af östgötarne ha ryckt upp på Södermalmstorg. — Ja — svarades af några, som kommo tillbaka från ror — men resten af östgötarne och smålänningarne stå på Norrmalmstorg. Alla stadnade bestörta, obeslutsamma hvarthän man skulle vända sig. Man ville på begge ställena och kunde lock endast komma på ett. Man knuffades och trängles; — ändtligen löstes trasslet. Mängden delade sig; omliga skyndade åt norr, andra åt söder. Å Kommen till torgen, stod den gapande massan likal viss. Väl såg man soldaterna, men hvad fick man veta lerigenom?