Aftonbladet – 28 januari 1854, sida 2

Nu tillströmmade åtskill boende personer. — Hvad har händt — ropade man. — Tullportarn äro besatta. Samma nyhet berättades på Södermalms torg. Horns och Skans tullar voro likaledes bevakade Plötsligen uppstod ett gny bland den församlade mas san. Ett rykte spred sig med dånet af en aflägsen åska Kungen är skjuten vid Fredrikshall! — ljöd det frå tusende munnar. Dessa ord slogo alla med förskräckelse och fasa. . öfverallt hördes snyftningar och qväfda rop. Utför sol. daternas väderbitna ansigten droppade tårar. Ej unde att de grepos af smärta vid underrättelsen om den kung: liga hjeltens död... Det högre befälet bar med en förundransvärd styrka underrättelsen om konungens död; men de yngre oflicerarne, underbefälet och soldaterna voro tröstlöse. Om de ändå stått midt emot fienden, om de fått i hans blod svalka sin hämnd!... Men nej... de befunno sig i garnison i Stockholm. iga, längre bort på malmarn Den följande morgonen hade knappast randats innan halfva Stockholm var i rörelse. Olycksbådande rykten öfver förloppet vid konungens död hade blifvit satta i omlopp. Gäsningen var allmän och dofva eder, förbannelser och hotelser kommo mer än en högförnäm kind att blekna. Ändtligen lyckades det några emissariers skicklighet att besvärja stormen, och nyfikenheten intog vredens plats. Hvad skulle nu ske? frågade man sig med oro. Somliga begåfvo sig till krogarne för att dränka sin sorg i bränvinets ljufva safter; andra skyndade till den allmänna mötesplatsen Riddarhustorget, hvarifrån man hade utsigt åt slottet och embetsverken. En ansenlig herre i pels stälde sig i vägen för en annan herre, som med förnäm hållning kom tågande öfver torget. — Herr revisionssekreter — frågade han — hvem skall nu bli kung och få vi snart fred? — Aldrig fattas kung — svarade revisionssekreteraren Ehrencrona — snarare vill det bli för många... Men att vi få fred, derom är jag öfvertygad ... Äfven kan jag, under den stora sorg som drabbat oss och landet, berätta något tröstande... — Hvad! är Norge intaget? — afbröt den pelsklädde. — Inte just det — stammade Ehrencrona förvirrad.