Aftonbladet – 28 januari 1854, sida 1

jarls s Kryddbod, uti huset 2 47 vid Drottnimggatan, ych skola vara inlemnade sednast kl. 8 e. m. afgåntgsdagen. Frakten betalas härstädes. STOCKHEOLE, den 28 Janmari. Vi hade ärnat att, så fort utrymmeet för andra mera trängande ämnen medgåfve, återkomma till den betydelsefulla, af en onämd men deföre icke okänd författare utgifna skriften Om svenska kyrkans och skolans ifrågavarande angelägenheter, och särskilt till den del deraf, som angår skolan. En aktad och erfaren lärare vid ett af rikets äldre läroverk har emellertid förekommit oss genom författande af en uppsats, som på ett för allmämheten upplysande sätt utreder några hufvudpunkter af de frågor angående skolan, som förstnämde författare åter sökt upprifva, samit med öfvertygande grunder gendrifver de svepskäl, som den förre anfört för sina reaktionära syften. Vi erhöllo denna uppsats redan någon tid före Jul till oss insänd, men hafva för brstande utrymme icke förr än nu kunnat börja dess meddelande åt våra läsare, hvilket den aktade författaren torde benäget ursäkta. Under tiden hafva åtsxsilliga vid riksdagen väckta motioner, äfvensom den diskussion som i anledning af ett par sådana inom presteståndet redan förberedelsevis egt rum, återkallat en allmännare uppmärksamhet på dessa frågor, och vi torde icke misstaga oss, när vi föreställa oss, att insändarens uppsats af denna anledning till och med hellre skall hafva vunnit än förlorat i intresse för allmänheten genom uppskofvet med dess införande. Bland de i detta ämne nu väckta motionerna vilja vii sammanhang härmed fästa allmänhetens uppmärksamhet på den, som inom borgareståndet väcktes af hr borgmästaren Ekholm, helst densamma såsom afgifven sista motionsdagen, då floden af motioner från alla håll och i alla ämnen just var som starkast, hittills torde hafva undgått mångens uppmärksamhet. Vi höra visserligen icke till dem, som i afseende på skolväsendets förbättring tro allt vara vunnet genom utfärdandet af en ny skolordning, äfven förutsatt att denna blir i den riktning, som rikets ständer yrkat och som framskridandets vänner önska. Otvifvdaktigt är dock, att en sådan är nödvändig Och behofvet af en ny kännes för närvarade så mycket starkare, som man i sjelfva verket redan i upplösandet af den gamla kommit derhän, att hvarken styrande eller styrda numera veta, hvad deraf skall anses vara gällande eller icke. Det sväfvande tillsttånd af osäkerhet, hvari man befinner sig uncder sådana omständigheter och under en vänttningstid, som alltmera utdrages på längden, kan icke annat än medföra stora olägenheter, såväl för ungdomen och dess föräldrar, som för lärarne. För öfrigt har den ofvannämda skriften, som man tills vidare erhållit i utbyte för den hittills förgäfves väntade skolordningen, tillräckligt vittnat derom, att faran för en reaktion i skolfrågan uti den bekanta prelatensiska riktningen ingalunda ännu är öfverstånden, och att vaksamhet äfven i denna fråga å ständernas sida fordras, om icke alla väntade frukter af förut gjorda ansträngningar och rikligen beviljade anslag skola för den fosterlänska allmännaa bildningen gå helt och hållet förlorade. Vid sådant förhållande, och då rman åt ständernas skrifvelse vid den sistförflutina riksdagen, angående latinläsandets införande i skolorna så tidigt som möjligt, sökt gifva en tydning, såsom skulle Rikets Ständer derigenom hafva frångått sina vid tvenne föregående riksdagar uttalade önskningar och fattade beslut i skolfrågan, synes hr Ekholms förslag, för hvilket vi här nedan redogöra, vara förtjent af uppmärksamhet och understöd inom representatiohen. Det åsyftar, såsom läsaren finner, icke något brådstörtadit utfärsI dande af skolordning, endast ett föörekomI mande deraf, att en sådan icke må pååbjudas ;i strid mot ständernas förut uttalade örnskningar, utan att förut åtminstone blifva ständerna delgifven. Och denna önskan är i sjelfva verket i en fråga af denna beskaffenhet så billg, att till och med de konservat ve, som äro motståndare emot den började skolreformen eller mest ömtålge om upprätthållandet af konungamaktens uteslutande lagstiftningsI frätt i ekonomiska mål, icke borde kunna hafva något d-remo. A:t hr Ekholm för öfrigt begagnade tilfillet af denna motion att emot komungens nuvarande rådgifvare och föredragamde för ecklesiastikärenden, hr doktor Reuterdahi, öppet uttala ett misstroende, framkalladt af så många både gamla och nya anledningar, lärer väl icke med belåtenhet anses af hr doktorns an hängare inom d:t högvördiga ståndet, hvilka nyss förut hade miss!yckats i sina bemödanden att genom den Qvidingska motionen ledla missnöjet i denna fråga åt ett helt ann:at håll. Detta uttryck af mot.onärens misstroende fick n j emellertid genom utgången inom borgarestånhl det en helt annan betydelse, än de pilar, som prosten Qviding inom presteståndet några dagar förut sökt hvässa mot statsrådet Reuterdahls närmaste företrädare på taburetten. Ty då icke altenast en stor del af borgarestånaldets ledamöter genast uttryckligen instämde , med motionären, utan äfven sjelfva morl tionen omedelbart remitterades, utan att ens begäras på bordet eller röna någon den ringaste gensägelse af någon enda ledamot, f ck hr Ekholms yttrande i dutia afseende i sjeliva ec verket karakteren af ett enhälligt af hela borgareståndet uttaladt misstroendevotum mot den nuå varande föredraganden för ecklesiastikärenden. I