Aftonbladet – 26 januari 1854, sida 2

— Eders kongl. höghets befallning skall efterkommas, — svarade Taube, som bugade. sig en half alr djupare än vanligt, och derpå drog sig tillbaka. — Siquier ville följa honom, då prinsessan ropade honor tillbaka. — Siquier, — sade hon; — på det ni må se, at jag ej hyser agg till den oskyldige öfverbringaren a detta sorgliga budskap, så mottag detta som ett tecker af min bevågenhet. Hon räckte honom sitt eget med briljanter infattade guldur... Siquier mottog det med en djup bugning Men då han lutade sig ned och kysste hennes hand föl hans öga på urtaflan... Hon visade samma tmme, på hvilken konung Carl föll... Uret hade stannat. — Min Gud! hvad fattades Siquier? — tänkte prin sessan, under det hon sjelf kände gig liksom begjuter med iskallt vatten. — Derpå sökande lugna sitt vaknande samvete tillade hon: — Siquier är en krigets son, eger ingenting mer är sin värja... I min brors tjenst hade han hoppats gör lycka... SJETTE KAPITLET. Första Uppträdet. Vi befnna oss i Ulrika Eleonoras sängkammare Framför spegeln synes prinsessan sysselsatt med at profva en mössa. Kammarfröken Emerentia v. Diber betraktar henne stillatigande. Ulrika (vändande sig till Emerentia). Blir det br Emerentia. Nej nådigaste furstiana, Så smärtsam det också måste förefalla ers majestät, att ej genast fi egna sin högstsalige herr broders minne den vördnadsgärd han så högt förtjenar, tror jag det vore bäst att för da gen uraktlåta det. furu många skulle väl komma ihåg att den sorgdrägt, hvarmed ers majestät.,. Utrika (afbrytande). Emerentia... Ännu är jag e Irottning... Emerentia (utan att akta på afbrott:t). Fvarmed eri majestät sörjde högstsalig henn:s majestät enkedrottnin gen, ännu kunde vara till hands... utan... utan... (af bryter förlägen). Prinsessan skiftar firg. En stickande smärta genom for hennes bröst... Hennes ögon äro sänkta... henne !äppar darra. Emerentia, Min Gud! ers majestät mår illa.