Aftonbladet – 26 januari 1854, sida 2

Hon vill fatta klockan. Ulrika lägger sin hand, som kännes kall och fugtig, på sin kammarfrökens arm. Ulrika. Tyst, det går snart öfver... Men hur tycker du då, att jag bör vara klädd? Emerentia. Svartklädd, det förstås, men utan alla slöjor, blonder och sorgprydnader, hvilka om de begagnades redan i dag, skulle kunna gifva elaka tungor fart... Det enda smycke ers majestät bör bära, vore högstsalig konungens briljanterade porträtt. Ulrika. Än min gemåls då? Emerentia. Måste för tillfället gifva vika. Ulrika. Godt... Jag vill lyda ditt råd. Men hjelp mig nu att kläda mig, Emerentia... En kammarfru (inträdande). De kongliga råden vänta på företräde. Ulrika. De få vänta i mitt förmak. Jag skall straxt infinna mig för att helsa dem välkomna. Kammarfrun går. Emerentia v. Diben är sysselsatt med att lägga sista handen vid prinsessans toilett. Andra Upptrådet. Ulrika Eleonoras förmak. Sju kongl. råder haiva på benmes kallelse infunnit sig och afbida nu, under ett sakta hviskande samtal, hennes inträde. Dörren går upp... furstinnan visar sig. Statssekreteraren grefve Bark (framskyndande). Stormägtigsta furstinna! Vid den stora olycka, som drabbat detta land, är det åtminstone en tröst, att någon telning finnes qvar af den hjelteslägt, som under de sednast förflutna seklerna utgjort fäderneslandets stolthet och ära. Då vi nu helsa eders majestät såsom Sveriges drottning är det med fullt förtroende för dess vishet och höga dygder, som vi öfverlemna våra öden i dess händer... Ulrika kastar en frågande blick på de öfriga råderna. Dessa buga sig djupt, till tecken af bifall... Blodet sprang upp på dena nya drottningens kinder... Det så otåligt efterlängtade ögonblicket var kommet... Den svaga Ulrika skulle erhålla de gyllene leksaker, som hon högst af alla eftersträfvads... en krona och j en spira... Ulrika (förande näsduken till ögonen). Jag vore ej, mina herrar råder, Carl den elftes dotter och Carl den tolftes syster, om jag icke i ett ögonblick, sådant som detta, kände en djup rörelse bemäktiga sig min själ... Måtte Försynen bistå mig med sin nåd!... Derom vill