Aftonbladet – 26 januari 1854, sida 1

föregingo oeh efterföljde konungens död, har iicke svårt att bilda sig ett eget omdöme i detta afseende:. Vår berättelse förer oss nu tillbaka till hufwudstaden, hjertat för de planer, som uppgjordes, de intrriger som spunnos, allt i ändamål att tillförsäkra Ulrika arfsrätten mot afsägande af enväldet och sålunda utestärnga :hertigen af Holstein. Hela den första veckan i December hade :prinsessan varit ett rof för den dödligaste oro. Om konungen undginge alla faror — och att han visste det sådsana hotade honom, det kunde hon ej dölja för sig sjelf, — om hennes gemål skulle misstänkas... Kanbända hon sjelf... Car! kan vara tyrann — utbrast hon, betagen af fasa; — Patkull! Min Fredrik! Store Gud! Hon nedsjönk i en fåtölj, och oaktadt det klara solskenet strömmade in genom de islupna fönstern, såg hon i,detta ögonblick ingenting annat, än natt, mörker, död och förderf. .. Ur denna sinnesstämning väcktes hon af ett sakta knackande på dörrer. Prinsessan hade gifvit befalllning, att ej blifva störd, utan orsak af högsta vigt... Hon spratt till... Dödens blekhet betäckte hennes kinderr. Det klappade ånyo och en röst hördes sägra : — Ers konglig höghet, ett bref... Med ett förtvifladt bemödande att beherrskia sina anletsdrag reste sig prinssessan, återtog sin vanlliga stolta hållning och ropade med kall, lugn röst: — Kom in! En page inträder, bärande en silfverbricka, hvarpå låg ett bref. Ulrika hade känt allt sitt blod stocka sig kring hjertat. Ur stånd att yttra något vidare, pekade hon på marmorbordet vid fönstret. Pagen nedsatte bricsan, gjorde en djup bugning och försvann. Hon var åter ensam... stela fästades hemes blickar på det olycksdigra brefvet... O min Gud! — utbrast hon — kan någors öde vara rysvärdare än mitt... Min bror, eller min gemål... Brefvet låg uppbrutet i hennes hand... — Han är död! — utropade hon med fasa, för atti nästa ögonblick utbrista : — Gud vare lofvad, som räddat min gemiåål... Och jag är Drottning... : Svaga, förblindade qvinna... Fruktade (du ej din broders vredgade hamn... din fars... din mors?... Så snart -hom någorlunda återvunnit sin fatttning, bort