Aftonbladet – 25 januari 1854, sida 3

ej, såsom nu, Yg:delar af i landet inkommande vyaroi måtte smugglas. Summan af allt detta blef att talaren ej kunde medgifva nägon rubbning i förbudssystemet. Ständet biföll att anförandet skulle få till bevill: ningsutskottet remitteras. Plenum slöts kort efter kl. 12. Kommerserädet Wijks i förra plenum bordlagda motion om en tacksägelseadress till H. M. Konungen med anledningen af neutralitetens upprätthällande, blef i detta plenum ej föredragen. Motionären var för dagen ej i ständet tillstädes. rIt—— — Bendeståndet, Plenum d. 25 Jan. f. m. Sedan talmannen anmält riksdagsmannen Ratbergs fränfälle, begärde Bengt Gudmundsson ordet och yttrade i anledning af detta dödsfall följande : Knappt äro mer än tvenne månader förflutne sedan närvarande riksdag tog sin början och svenska bondeständets representanter första gVsgen åter samades på detta rum, och redan har på den kerta tiden döden ryckt tvenne män ur vära leder. Med den sednares bortgång, som vår talman i dag tillkämnagifvit, förenar sig likväl en mängd erinringar fråm de dagar då bondeståndet kom till ett klarare meddvetande a: sin politiska betydelse, då en Anders Danielsson, en Nils Månsson och en Longberg under den bättre delen af sin riksdagsmannabar,a här uppträdde såsom folkets män och försvarade dess rättigheter. Vid deras sida stod då Johan Jaco p Rutberg, och det torde väl ej räknas till förmäter net, om en af lans äldre vänner i få och anspråks! ösa drag söker fnmställa för eder, mine bröder. hvad han var och verkat under de nio riksmöte a han bevistat, och till följd hvaraf han jemväl så som den äldste representanten här öppnade vära sammanträden vid fem serskilda riksdagar. Tidis 4 kallades han af medborgares förtroende till rik sdagsman, och med en såker blick i uppfattninger med en ovanligare skärpa ej mindre i omdömet än i uttrycket deltog han, serdieles de första riksdagr arne, lifligt och verksamt i förhaandlingarne. — Lika jitet bekymrad om folkgunstens :ära, som tillgänglig för maktens inflytelser, förfäkktade han, meå me ra värma än framgång, en frääga, SOM 1 synnerhet under sednare tider änyo blifvit wpptagen, eller den om indelta härens indragning eller ombildning, hvilket ådrog honom såväl förföljelser inom sjelfva det ta ständ som uttryck af misshag från de styrandes si Ia. Det är redan både kändt och erkändt, men c;x, tacksam efterverld skall dock i ännu klarare dag-sr framställa Anders Danielssons och Nils Månssons odödliga förtjenster och bemödanden för folkfrihetsn och allmogens bästa, och en sträle af den ära som faller i minnets glans öfver deras verk och vårdar , delar också sitt ljus ät den nu afsomnade äldersr aannens namn. Redligt ville han det rätta, men en viss retlighet i lynnet, en uddhvasshet i orden Yrsrkade dock: ofta att han ej kunde uträtta det han sille, att han missförstods och olika bedömdes säväl af vänner som motståndare, och jag känner af erfarenhet, af den vänskap och det förtroende han skänkte mig, att han i grunden var bättre än han syntes och måhända ville synas; ty det fanns visserligen hos honom ej detta l2na, milda och intagande, som lockar till sig och förbinder, men i detta bittra, tvära, fäordiga, denna benägenhet att liksom sluta sig iom sig sjelf och synas, att jag så må säga, outgrundig, låg dock ej heller något hatiskt, förol impande dler frånstötande. Om hvad mig angår vi ofta ej stod på samma linea i äsigter, härrörde detta endast af råra olika uppfattningssätt, icke af någon skiljaktighet ivår samkänsla för fäderneslandet och dess väl, och denna clikhet rubbade ingalunda den vänskap som förband oss till hvarandra. Han har uppfyllt sitt kall såsom medborgare — han är afsomnad, och har inställt sig imför en högre domare, der skuggorna bortfalla, der svvagheterna och bristerna upphöra, allt stämpladt till sitt rätta värde, och afsigternas renhet bestämmer ddomslutet. Ära vare Johan Jacob Rutbergs minne . och må representanter, varme för fosterland, folkfriihet och upplysning aldrig saknas På våra bänkar, män som oförtäckt tala sanningens och rättvisans helliga språk och oförskräckt handla, när handlingens tid är inne! Tillåten mine bröder att denna konstlösa gärd ät den hädangängnes minne, ej blott såsom ett uttryck af min egen saknad, utan ock af edert deltagande, erhäller ett rum i dagens protokoll. Jemte bifall att detta yttrande fick intagas i sttändets protokoll, förklarade ståndet sig enhälligt instämma i samma yttrande. Ständet beslöt äfven,, på framställnig af talmannen, att följa den hädangånggne representanten till hans sista hvilorum. Derefter företogs val till revisorer för lånekontoren i Götheborg, Malmö och Wisby, hvarvid utsågos: för Götheborg riksdagsfullmäktigen Lars Rassmusson från Bohus lä: med Anders Ersson i Arnolfsbyn i ENsborgs län till suppleant; för Malmö riksdagsfullm äkigen Johannes Nilsson från Malmöhus län med f. d. riksdagsmannen Per Pålsson från Christianstads län ill suppleant; och för Wisby riksdagsfullmäktiggen of Lagergren med f. d. riksdagsmannen Norrbyy i Ske till suppleant. Angående ekonomiutskottets betänkande N:o 8 uppptod en kort öfverläggning om det skulle äterremittteas, hvilket yrkades isynnerhet af Matts Pehrsscon, om också fick sin äsigt af ståndet gillad. Samma u:skotts betänkande med anledning af Aners Perssons från Örebro län motion om skrifvelse 11 Kongl. Maj:t rörande åtgärd på diplomatisk väg ör fredlig lösning af internationella tvister bifölls, dan motionären likväl önskat att betänkandet skulle 1ed ogillande läggas till handlingarne, Petter Class m förordat betänkandet, Tobias Lind ogillat detsamia och IHenrik Andersson från Örebro län förklarat n tacksamhet för så väl motionären, som utskottet r deras uppfattning af fredens vigt och värde. Samma utskotts betänkande N:o 11 om elektrisk legraflinie till Gefle bifölls efter votering emellarr igan om bifall och återremiss. Bankorevisionens dechargebetänkande bifölls dels uuktvis dels itklump, utan diskussion. ÄTTEGÅNGSocn POLISSAKETR. — Drängen Johannes Pettersson och pigan Johanana lomqvist, sysselsatte med tvättade kläders forslanade: ån tvättbryggan vid Liljeholmsbron, föllo i går uuti vak på isen derutanför. Pettersson hade förrat . dfallit i vaken, och då pigan Blomqvist skyndat titilt illet och medelst framräckande af en klädkorg söbkt dda Pettersson, hade äfven Blomqvist faHit ned1 i ken. Kofferdikaptenen Rossman, biträdd af tuill. psyningsmannen Berggren, lyckades emellertid cat dda pigan Blomqvist, men Pettersson omkom. Mar