Aftonbladet – 25 januari 1854, sida 2

— Såsom försvar för regeringens häron dagen (se Aftonbladet 4 17) anmärkta för farande att, vid friherre Palmstjernhas förflytt ning från landshöfdingeplatsen i Linköpin: till finansportföljen samt grefve H. Hamilton förordnande till samma landshöfdingeplats beröfva armåens pehsionskassa ett denna till. kommande belopp från landshöfdingelönen har det halfofficiella bladet icke något ann medel att tillgripa, än det osanna föregifvandet att vi skulle hafva påstått, det regeringer bordt före grefve Hamiltons utnämnande (förordnande) till landshöfding derom tillspörjz statskontoret,, hvilket oss pådiktade påståends bladet derefter kan med allt fog förklara orimligt, och hvarmed berörde anmärkning affärdas såsom grundligen vederlagd. Aftonbladet här emellertid icke med ett ord ifrågasatt att statskontoret skulle höras om landshöfdingeförordnandet utan blott om dispositionen af den lediga lönen, hvilket är något helt annat och om det egt rum, hade den orättvisa som nu mot pensionskassan blifvit begången sannolikt icke kunnat ifrågakomma. Svenska Tidningen måtte förutsätta bra stor enfald hos sina läsare, då hon kan tillåta sig en sådan förvridning af sakförhållandet, och tro sig dermed kunna undanrödja de anmärkningar vi i denna punkt riktat mot regerinen. 5 Af nära nog lika halt är hvad det halfofficiella bladet i sammanhang härmed anför till försvar för hr Gripenstedt, för det han, då han i egenskap af t. f. chef för finansdepartementet vid sednaste riksdag kontrasignerade grundskattereformsförslaget, underlåtit att enligt regeringsformen dessförinnan infordra kammarkollegii yttrande. Enligt Svenska Tidningens uppfattning skall denna underlåtenheticke drabba hr Gripenstedt, utan förra chefen för departementet, hr Sandströmer, som säges under hela den tid han före riksdagen innehade finansportföljen ej hafva infordrat kollegii utlåtande i ämnet. Om hr Sandströmer infordrat eller icke infordrat något yttrande från kammarkollegium i denna fråga, kan dock ingalunda lända hr Gripenstedt till ursäkt, emedan det var hans, men icke hr Sandströmers förslag, som vid sednaste riksdagen afgafs till ständerna, och om äfven denne gjort sig skyldig till en dylik försummelse — hade detta ej bordt föranleda efterträdaren att på ett än mera eklatant sätt dertill göra sig skyldig. Vi hafva icke heller tillförene förnummit hvarken att Svenska Tidningen eller hr Gripenstedt föregifvit sig följa hr Sandströmers efterdöme eller åsigter såsom ovilkorliga rättesnören. Tvärtom har den förre i allt varit. den sednare så olik som möjligt, såvida man icke skulle kunna upptäcka att hr Gripenstedt lyckats tillegna sig någat af företrädarens fel eller misstag. Hr Sandströmer har emellertid icke föredragit eller kontrasignerat ifrågakomna proposition i skatteförenklingsfrågan, och hr Gripenstedts anmärkta underlåtenhet kan såedes icke på något sätt skylas genom försöset att göra den förre delaktig i en slik försummelse. Icke heller kunna vi medgifva hr Gripentedt att hemta någon ursäkt deraf, att den f hr Munthe d. 20 Dec. 1847 kontrasigneade proposition angående beskattningsväsenlet, blifvit afgifven, utan att kammarkollegii itlåtande deröfver inhemtats. Denna proposiion grundade sig på skatteförenklingskommitttens sakrika utredning af ämnet, och denna utredning, hvaruti bland andra i ämnet inigtsfulle män äfven en af kammarkollegii ledanöter deltagit, var så fullständig att den kunde öra en ytterligare utredning i kammarkollegiim öfverflödig, ehuru vi anse den äfven der afva bordt ega rum. Med hr Gripenstedts örslag är deremot ett helt annat förhållande; et har ej blifvit grundadt på någon dylik tredning samt hade derföre alltförväl tarfvat