Aftonbladet – 25 januari 1854, sida 2

radnusratt. RRD Särskilda utskettets betänkande om bränvinsbränningens inställande nästkom. Åpril. Hos högvörd. presteståndet har hr Prosten dokter Å. Sandberg väckt förslag att rikets ständer måtte ofördröjligen ingå med underdånig anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes förbjuda all vidare bränvinsbränning under vintern och våren samt således läta inställa densamma under nästkommande April månad. Motionären stödjer sitt förslag derpå, att Kongl. Maj:ts välmenta afsigt blifvit gäckad och motverkad genom en mångdubblad afverkning under höstmånaderna, dels med de förra redskapen, utvidgade och förstorade, dels med nya, förut ej begagnede bränvinspannor, såsom exempel hvarpå motiorären anförer, att i Kalmar län ej mindre än 546 tilståndsresolutioner för redskap, som förut icke blifvit anmäld, blifvit af landshöfdingeembetet utfärda ; att mer än tillräckligt husbehofsbränvin således mäste finnas, hvaremot det vore en bekymmersam fråga, huru det komme att gå med husbehofsbrödat fram på våren och sommaren, och att betänkligt vore, om under en månad på våren, då spanmålsprisen redan äro så utomordentligt höga och hungersnöd sannolikt mängenstädes stär för dörren, bränvinsbränning på nägot ställe skulle få ega rum. Den andra motionen, hos höglofl. ridderskapet och adeln väckt af hr Dalman, W. F. A., föreslår, att rikets ständer mätte hos Kongl. Maj:t anhålla om det tillägg vid kongl. kungörelsen den 13 sistl. Juli, att, utöfver de vid sista mantalsskrifning till bränvinsbränning under April månad gjorda anmälningar nägra nya sådana icke må för giltiga anses eller några tillständsbeslut af dylik anledning genom konungens befallningshafvande meddelas, samt att förseglingen å de bränvinsredskap, som under den förflutna hösten varit i två månader begagnad, ej må brytas eller redskapen flyttas, till nyttjande i annat ränneri, före den 1:sta nästkommande Maj, hvilken notion blifvit från höglofl. ridderskapet och adeln till särskil.a utskottet remitterad. Hr doktor Sandbergs motion, som blifvit de öfriga stånden delgifven, har icke blott af högv. presteståndet, utan äfven af höglofl. ridderskapet och adeln samt af vällofl. borgareståndet, inom hvilket densamma af hr K. Almgren upptagits såsom hans egen, blifvit hänvisad till särskilda utskottet: hvaremot hederv. bindeståndet förvisat frågan till allmänna besvärsoch ekonomiutskottet, hvilket dock icke ansett sig böra dermed taga befattning. Då sålunda de tre förstnämnde ståndens sammanstimmande beslut hänvisat henne till särskilda utskottiet, får det nu derötver afgifva sitt vördsamma betänkande. Utskottet, som erkänner förbudsfrågans ömtåliga beskaffenhet, har egnat all skyldig uppmärksamhet, icke blott åt motionen, utan äfven åt de invändningar deremot, hvilka vid öfverläggningarne derom gjorts. ena sidan har blifvit anmärktt, att då den nådiga kungörelsen af den 13 Juli sistl. år innehåller, hvad Kongl. Maj:t funnit omständigheterna bjuda i afseende på bränvinshandteringens inskränkande under denna vinters bränningstermin, så borde näringens idkare kunna trygga sig vid Konungens ord och icke behöfva befara ytterligare undantagsätgärder under samma vinter; att då en del bränvinstillverkare, i förlitande på detta ord, under hösten blott begagnat en bränningsmånad, men andre kommit att utbyta April mot en höstmånad, skulle de förre icke blott finna sig lidande genom missräkningen om en vinst, den de sednare gjort, utan möjligem äfven hafva ådragit sig förlust genom öfverenskomimelser, dem de, i förlitande på kungörelsen af den 113 Juli, insått om varubelopp, hvilka de förbundit sig att i vår lemna, kanske med utfästadt vite för wnderlåtenheten; att om än hvete och rägäringen niistlidne höst varit svag, har vårsädes-grödan dock i allmänhet varit fullt medelmättig och potatisskörden ymnig öfverallt; att det höga pris och de knappa förråd, som verkligen förefinnas i vissa landskap, egentligen visa sig, der utskeppning egt rum; att de höga prisen, som emellertid icke äro synnerligen högre än vid samma tid sistlidne är, sammanhänga med och äro en naturlig följd af de höga prisen i andra länder, hvarmed Sverige står i handelsförbindelse:r ; att foderprist mera hotar än sädesbrist; att om priset på bokap, hvilket man väntat få sistlidne höstt se omåttigen nedtryckt, hållit sig nägorlunda, kan sådant örklaras ur den omständigheten, att Jordlbrukaren bipehållit sin ladugård, emedan han hoppats kunna senom bränvinsbränningen i April erhålla betydlig njelp till kreaturens framfödande; slutligen att, då Kongl. Maj:t kan bättre än ständerne bedöma ställingen och eger, utan deras påminnelse, c. am beluta i frågan, skulle Kongl. Maj:t, i händelse af erkligen trängande nöd, utan tvifvel vi?taga de er. orderliga åtgärderna, hvadan en inblamdning från tändernas sida dels kunde förtydas såsom ett missroende, dels, om intet afseende å den wnderdäniga nsökningen vore att göra, dock försätta Kongl. Maj:t en brydsam ställning. Utskottet, som fullt uppskattar vigten af dessa annärkningar, har likväl å andra sidan mäst taga i beraktande de skäl, som tala för en motsa:t äsigt och unnit dem öfve. vägande. Utskottet anser nemligen rundad anledning vara för handen att befara, det pannmälsbrist och hungersnöd, med alla de beklagliga sljder dessa medföra, skulle inträffa omm bränvinsränningen icke inställdes under nästkommande vår. runderna för denna farhåga äro icke blottt desamma, m den 13 sistlidne Julii föranledde Konungen att skränka bränvinsbränningen till tvenne månader, emligen betydligt stegrade sädespris och klen årsixt bade i Sverige och andra länder, hvilken olycka a hotade men nu mera verkligen inträtfat, — utan fven andra, sedermera tillkomna ofördelaktiga förållanden, i följd af hvilka ställningen i afseende på pannmälstillgångarne är väsentligen förändrad. Det är bekant och har genom Konungens befallingshafvandes sednaste prisrapporter, af hvilka utvottet tagit del, ytterligare blifvit ädagalagdt, att pannmälsprisen, äfven i de rikare sädesorterna, 0 uppjagade till en höjd, som hotar att göra bröddan svär att åtkomma för den fattigare klassen, rsakerna dertill äro tvifvelsutan flere. Om än nåa af de landskap, som vanligen framalstra Piindre d, blifvit förlidet år -välsignade med någorlunda d skörd, som betryggar dem sjelfra för brist, så nna de dock icke med spanmäl förse andra orter, r skörden varit så klen att det nästan kan kallas ssväxt — helst som bland dessa räknas de bördis re landskap, som vanligen gifva en tillflykt ät dem ilka icke producera sitt fulla behof. Da vidare sär spriserna i andra länder jemväl äro höga, så har lan på hösten utförsel af spanmäål egt rum. Men n förnämsta anledningen till de höga priserna på loämnen, hvilka antyda bristande tillgång derä, är ifvelaktigt den öfverdrift, med hvilken bränvins