Aftonbladet – 25 januari 1854, sida 2

skall nu föra oss framåt till segrens och ärans tempel, hvars portar vid din död, dånande tillslötos?... Skola väl de förmå att öppna dem... dessa nedriga, som icke tvekat att söla sina händer i ditt blod?... Dessa föreställningar fyllde hans bröst med en grämelse och ett begär efter hämd, så mycket djupare som det var vanmäktigt... Hur skulle väl han, en simpel underofficer, kunna uppträda mot det mäktiga parti, som störtat hans afgud!... — Den som blott kunnat sätta stål i den arma hertigen ändå! — fortfor han för sig sjelf. — Om han också ej varit mäktig att bringa till fullbordan sin höge morbroders värf, så skulle åtminstone den salige konungens vilja blifvit uppfylld... Plötsligt dånade tolfslaget från tornet; dess ljud återskallade hemskt i den tomma kyrkan och förkunnade att andarnes timma inträdt. Broms tyckte sig på afstånd förnimma ett buller... För hans minne framträdde hastigt sagor och berättelser till och med ur den heliga skrift, huru menniskor, som plötsligt aflidit, i synnerhet om de blifvit mördade, uppenbarat sig för att kungöra sin vilja... Broms bade knäböjt vid båren. Utan att uppresa sig ur denna ställning, upplyfte han hufvudet och hopknäppte händerna. Hela havs ställning uttryckte blott hopp och väntan att få höra sin kunglige herres ord... Men den djupaste tystnad berrskade åter öfverallt. Hastigt atbröts den dock... Broms hörde tydligt, att en nyckel sattes i en af kyrkans sidodörrar ... Fruktade ej den tappre Caroiinen formlösa väsenden, räddes han ännu mindre för varelser af kött och blod. Han sprang upp och drog sin värja... — Vilja de ej lemna min herre ro i sin graf... eller kan det vara kyrktjufvar. — Det skola vi snart se. Han drog sig tillbaka några steg så att skuggorna i onden af koret undandolde horom. I samma ögonblick öppnades dörren, och Broms såg hertig Carl Fredrik at Holstein, general Diiker, öfverste Stobee och hertigens sammartjerare Roepstorp inträda. . Vid anblicken af dessa personer fann Broms ej nödrändigt att dölja sig. Han framträdde derföre . se — Hvad Broms! Vakar du ensam här? — sade Dier. — Ja herr genersl, jag kan ej annat. Så länge ännu rafven ej höljer min herres och konungs stoft måste ag vaka öfver honom. MN —— — KV