Aftonbladet – 25 januari 1854, sida 1

suck, likasom han, vid mitt nya uppvaknande — så! hoppas jag — skall blifva min första syn. j Jag återvände, men hann ej längre än hit, då krafterna sveko mig... Gud har ej så velat, tänkte jag, då jag här utmattad nedsjönk. Men Gud har så velat — återtog han med förklaradt leende. — Kamrat! för mig till kungens lik, att jag; än en gång måtte få se den som jag älskat högre än mitt lif. Med de begge vid båren qvarblifna soldaternas tillhjelp uppfylldes hans begäran och han fick luta sitt hufvud mot konungens bår. — Nu ligger jag väl — mumlade han. Plötsligt skakades hans kropp... men ännu en gång flammade lifvets gnista upp i hans öga... oo I skuggan af döden ser man klart — utbrast han. — Ve, sjufallt ve öfver den som mördat kung Carl, och nu af fruktan uppoffrar hans tappra soldater åt nöd och elände, i stället att föra dem mot hans och rikets fiender! Men darren... fan förmådde ej mer. Det vilda uttrycket i hans; anlete försvann, hans drag blefvo åter vilda... Herr knäppande sina händer blickade han upp mot höjden och med Guds och kung Carls namn på läpparne ilyktade hans anda... TREDJE KAPITLET. Den 13 December 1718 var kela Uddevalla stads ste den kringliggande nejdeas befolkning i rörelse jr att möta det sorgliga tåg, som närmade sig dess i portar. Gubbar, män, qvinnor och barn skockade sig tillsammans oeh talade med rörelse om den hädangångne konungens dygder. Glömda voro i detta ögonblick alla hans fel... Man tänkte ej för ögonblicket på de djupa sår hvaraf fosterlandet blödde ... Tysta och sorgsna stodo borgarne med deras hustrur och barn, tyst och sorgsen stod allmogen. Alla utpressningar af skatter, alla utskrifningar af dess söner voro förgätna... De mindes blott hans ädelmod, hans rättvisa och hans mannamod, och de emotsågo med bäfvan det kommande. De sågo sig prisgifna åt herrarnes godtycke och förtryck. Det var ej allenast deras konungs, det var deras fars, deras försvarares lik de väntade. ! Snart förde vinden sakta och aflägset dofva ljud till deras öron. Man lyssnade. Det var åter tyst. På nåTgot afstånd syntes baron Duvald till häst.