Aftonbladet – 25 januari 1854, sida 1

Re ÖFFVERSTE STOBEEY HM ELLER HOLSTEINSKA PARTIET. Och ttåget skred framåt i den glittrande, men kalla vinternattten, belyst af månans sken och Carlvagnens flammande hjjul... Man Ihade redan passerat riksgränsen och framträdde på ett mecra öppet fält. — Hyvad tusan dj-r betyder det här — utbröt öfverste Töörnflycht. — Här ser ju det ut som en duktig skärmytskling egt rum! ; Och ii sanning... utseendet rättvisade denna hans förmodann. Artil ceser, gevär och plundrade lik lågo om hvarxandra på marken. Alla stadnade bestörta. En mnajor sprängde fram. -Hderr öfverste, hviskade han till Törnflycht, — gif för CGuds skull order till marche foret, att denna syn så ffort som möjligt må undandragas manskapets ögon. Den gamle, redlige karolinen fästade sitt skarpa öga på majoren, men innan han hann svara framilade Broms. — Herr öfverste, tillåt oss att efterse, om ej hjelp kan vara af nöden ... Jag tror mig höra något qvidande. — Gå — svarade Törnflycht, och vände sig derefter till den bestörta majoren. Herr major... det är icke så brådtom. Det anar mig fas: mera, att vi få en dylik scen mångfaldiga gåner upprepad, innan vi hinna till Uddevalla. Kommendera derföre halt. Det skedde. Soldaterna, som buro likbåren, nedsatte sin börda. De begge karlarne, som gingo närmast hufvudet, Ihade bibehållit dessa platser allt ifrån Fredrikshald. IFvarje gång de skulle aflösas hade de bedt som en nåd att få stadna qvar. oo o— FKommer du ihåg Pultava? — sade den ene. — Det varr vi, som der buro konungens bår... — IDå lefde han åtminstone, fastän det varen olyck— rr AA KK KK AR k— I-rd fa lig dag: — sade den andre dystert. — Ja, men huru skall det nu gå med oss, sedan den der äppeltysken fått väldet? Dock — det se vi ) Se A.B. N:o 1, 3, 4, 10, 11, 13—15, 17 och 18.