Aftonbladet – 24 januari 1854, sida 3

Vördsamt memorial! I afseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård qvarblifva, hafva 2:ne nya förordningar utgätt af den 9:de Maj 1835 och den 20:de November 1845, hvilken sednare upphäfver den förra; men ingendera synes förmått motverka ett tilltagan de usderslef med dylika köp, hvaraf man tryggt kan antaga, att icke 10 af 100:de äro ärliga och oförnärmande tredje mans rätt Däå efter allmänna lagen köp af varor icke med föra eganderätt utan tradition, utgöra nämnde förordningar undantag, som ästadkomma mera oreda än godt. Så beskaffade köp kunna egentligen icke betraktas för annat än pant eller inteckning, och äfven i sä fall äro de stridande emot lag, som icke gillar panträtt, utan panten är i handen lemnad, och icke inteckning i annat än fastighet och fabriker. Genom dylika köpafhandlingar har man ofta funnit bedr:gliga galdenärer i orubbad besittning af ett välbergadt bo, dä en bedragen borgenär torde sakta det nödvändigaste för sig och de sina. För hvarje tinkande synes det otroligt att nägon skulle köpa lösegendom, för att låta säljaren nöta och begagna den under äratal, om alltid förringar och ofta förintar värdet af den köpta egendomen. På dessa grunder anser jag rättsenligt att väcka den motion, att antingen berörde kongl. förordning af den 20 November 1845 varder till all kraft och verkan upphäfven eller ock, att det tillägg göres, att derest köparen af lösegendom, som tillätes vara i säljarens vär, icke efter sex mänader efter köpet afhemtar egenåomen till sig, köpeafhandlingen icke fredar ifrån utmätning för säljarens skuld. Stockholm den 6 Pecember 1853. Om remiss till vederbörligt utskott anhälles af Anders Andersson från Östergöthland. ER