Aftonbladet – 24 januari 1854, sida 2

Expositionen i Svenska Slöjiföreningers skola. Bland de flerfaldiga expositioner, som under de sednare åren här egt rum, intaga de som blifvit föranstaltade af föreståndaren för slöjdföreningens skola ett utmärkt rum. De afse på en gäng att ge allmänheten ett beorepp om denna skolas verksamhet och att väcka intresse för industriel konstfärdighet och mekaniska uppli inningar m. m., samt att bereda nämnda förträffliga skola en inkomst, och gagna sålunda i dubbelt hänseende det industriella framåtskridandet och folkbildningen. Man har mot dessa expositioner anmärkt, att de innehålla alltför manga likartade ämnen. För vår del anse vi det-vara en lycklig idö att tillsammans utställa industrioch konstföremål, förmedlade med hvarandra i lätta öfvergångar genom en mängd olika alster af den industriella konstfärdigheten. Den esthetiserande salongsmenniskan, som kommer dit blott och bart för att bese tafvelgalleriet, kastar dock en blick i förbigående på machiner och modeller, och föranlåtes ofta häraf att rätt länge stanna bland dessa föremål och för dem få ett intresse, som han hittills alldeles saknat. A andra sidan kan mången handtverksman, som närmast intresseras af de mekaniska uppfinningarne, cj underlåta att taga konstföremålen i betraktande, hvilket, huru fyktigt det än må v.ra, dock efterhand kan utöfva ett icke obetydligt inflytande på hans smak och ge honom öga och sinne för det sköna och ädla i form. De ethnografiska föremålen böra vara af intresse för alla, isynnerhet då de, såsom till en stor del nu är fallet, äro allmänheten alldeles obekanta och först nyligen blifvit förda till vårt land från fjerran obekanta länder och folk. Den nu öppnade expositionen är af långt större omfång och mera rikhaltig än den nästföregående. Målningsgalleriet innefattar 137 n:r af äldre och yngre svenska konstnärer samt af de äldre utländska skolornas mästare. Vi sakna utrymme för en vidlyftigare redogörelse, och måste nöja oss med att blott nämna ett och annat bland det som här äådrager sig uppmärksamheten. Bland de svenska målningarne finnes ganska många, som dels äro alldeles nya, dels, ehuru af äldre datum, obekanta för allmänheten, emedan de icke varit synliga på någon af de många konstexpositioner, som egt rum under de sednare åren. Så finner man här t. ex. Ekmans utmärkta inqvarteringsscen från trettioåriga kriget, Laurwmi pqvinna som säljer vindrufvor åt Savoyardgossar, samt ruinerna af Cesarernas palats,, ett landskap med folkscen från Italien at Hjalmar Mörner, en tatia af G. E. Schröder, framställande hela den turkiska ambassad som 1733 kom till Stockholm och hvilken kostade svenska staten 50,660 daler s. m., J. O. Södermarks förträffliga porträtter af Baltzar Bogislaus v. Platen och hans son f. d. statsrådet grefve v. Platen, Taravals Cephalus och Procrisn, Wallgrens getaherde från Äbruzzerna 0. 8. Vv. Bland de mänga äldre taflorna af utländska mästare nämna vi endast en förträfflig Maria Magdalena af Cavedone från Palazzo Caprara i Bologna, hvilket tillika med dess dyrbara tafvelgalleri förärades H. VM. Drottningen af hennes fadder kejsar Napoleon I; Hackerts utsigt från Liljans värdshus omkring 1750, med gamla karoliner, som spela käglor,, Poelenburgs badande nymfer,, lera märkliga taflor ur f. d. By strömska samingen, åtskilliga stycken af Wouv ermann, Teniers, Ostade, Thum, m. m. En ganska rolig kontrast bildas genom de i sur ma galeri anbragta kinesiska målnigarne med sitt besynnerliga perspektiv och för oss äfven ganska underliga motiver. Mycken uppmärksamhet ådrager sig en af friherre Bennet måad skärm, som i katalogen kallas minnen