Aftonbladet – 23 januari 1854, sida 2

tens-dagar. Äfven: Stobete hade sökt varna konungen, men fått till sar: sec — Vill Gid kalla mig, är jag beredd... Fiendtliga kulor får jag icke frukta och .. Carl lemnade meningen ofulländad. : Stobeehade fått ordres att iordningsställa en skans, ett par mil från Fredrikshald.: Hela denna dag hade han tillbringat i--denh Ynest spända oro, men den förflöt utan några oroande underrättelser: Vid midnattstiden mottog han en af Konungen sjelf undertecknad ordre. Han-trodde all fara-förbi; tackade Gud, som beskyddat konungens dyrbara lif och gick lugnare än på länge till hvila. : Vid reveillens första trumslag vaknade öfversten. Han spände-svärdet: omkring sig och stod just i begrepp. att träda :ut ur sin riskoja, då en ovanlig rörelse förspordes i det lilla lägret. .;högt skållande verop nådde hans öra. Isad af förskräckelse stod öfverste fastnaglad på sin plats... Enaning: om den förfärliga sanningen trängde som ett tveeggadt svärd genom hans bröst. Offieerarne instörtade i rummet: : Dörren lemnades öppen, och man såg underbefäl och manskap skocka sig utanför öfverstns koja... Somliga greto, andra svuro, under det-erlögt flammande stockeld upplyste den sönderslitande semen. — Kung Qrl är då död — utropade Stobee, och lät sina tårar, i--ikhet med: sina: kamraters, obehindradt strömmar — Ja; vår kung, vår far har fallit — svarades i chorus af soldaterna. Men ve dem; för hvilka han fallit! — Herr öfverste! En kurir... . Det var en af arfprinsens af Hessen adjutanter... En sträng blick mötte honom ur Stobees öga. Han bleknade och drog sig tillbaka. 27 Öfversteh trädde närmare till soldaterna. — J veten alla att jag hållit kung Carl kärare än mitt eget lif, men vifå cj låta sorgen öfver hans förlust så nedtrycka vårt sinne, att vi ej manligen försvara ss om fienden skullevåge ett angrepp... Hur skulle vi erfgåttge våga se den salige konungen i ansigtet; om vi läto besegra os8 :.. Nej; återgån till edra poster! Så svart jag fått affärda kuriren skall jag komma till eder. Kung Carlz anda skall hvila öfver oss och våra fiender förskräckas. 34 Detta tal tystade -om det också ej lugnade soldaterna, prilka genast uTydde chefens bofallnig. Äfven office