skå husct ... denna aristokrati ... Må. vara!! Men fosterlandets väl och ärans fordringar gälla högree inför historiens omutliga domstol, än den sjelfviska . himnden. i Var dut då en olycka att Carl föll? skall nman fråga. Bldf icke styrelsesättet bättre, fred sluten, lanålets odli vefrämjad, de materiella intressena omhuldadle, handel och näringar upphjelpta? ... fa Jo. men endast Han, som håller i sin hand nyckeln tl framtidens outgrundliga gåta, — endast Han vet hvad som kunde hafva händt, om Carl fått lefva. 4 Sverige föll. ..hvem nekar det? Hvartill detta eviga tal!om denna materiella förkofran? .... Hvad ersatte den? På sin höjd riktade den några få ... och massan förslafvades. ut Vi beröfvades hälften af våra besittningar i de.freder, ih slötos på hvad vilkor som helst, .... vii förlorade e och stämma på den europeiska .kongressen, natignalkänslan försvagades... egennyttan och vinningslystnaden 100 i tapperhetens och uppoffringarnes ställe, och hela Poet blef ett byte för ett parti, som, sins emellan oenigt, turtudde det åt utländningen och sålde dess ärr för guld. Men hvad gör det? ... PBättreiän krig och elände! Bobden odlade sin teg i fred och ro och krämaren lastade slit skupp, utan att frukta för hafvets. kcorsarer . .. Ja — men svenska namnet blef ett åtlöje fför Europa, och våra riksdagar, tummelplatsen för de obändiigaste passioher, upptogos endast af partistrider och hattuilla tvister, som, till och med uppreste stupstocken åt osky kdiga offer. Arans sol var nedgången ... poesien var förbi ... Den rena, naiva prosan, utan en flägt af högre poetiskt lif, trädde i stället. I stället för rofvor satte man potatis och i stället att köpa kläde utifrån tillverkade man det i Alingsås ... se der vår förkofran ... Men Carls fel... invänder man ... Ja, hv m nekar dem? Från början bafva vi uttalat pss! emot dem. Men det är icke fråga om dem nu. rågan är, om det är bra att ett ondt hjelpes med ett värre ... Men vi återvända till vår berättelse. Olycksbådande rykten hade föregått, liksom stormen öregås af skogens djupa dån... Det hade till och med viifvit sagåt, att konungensdöd skulle inträffa den 30 November. Dessa rykten med sina oroande biomstänligheter skulle natu 1 n nå Stobees öjron. Carl MI var, om man uadantager det partisom besslutat hang löd, afgudad af sina krigare och alla bäfvadde för hjal..