huru döden redan höjt -siu lia öfver den älskade makan. Han nedsjönk vid hennes kl och öfverhöljde hennes darrande händer med sina: tårar. — Hyre make — hviskade den döende — din kärlek, dina tårar sönderslita mitt hjerla. Jag är ej värd så mycken ömhet och tackar Gud att jag genom döden fär försonia mitt brott. — Ö, tala ej så, dyrkade maka — utbrast han ned förtviflan ; — ack, endast jag är brottslig lef! för att lyckliggöra din make, för hvilken du är allt på jorden ... Med döden vill jag kämpa om dig ... O, Gud kan icke vara nog grym att beröfva mig hvad jag mest älskar på jorden ... . — Min dyre vän — sade Christina med slocknande röst — det gifves fall, då det vore en grymhet att önska en idöende att åter inträda i lifvet ... NSjelfva din kärIck, vore mitt straff ... :ndast genom döden renad kan rförening med dig ... Men r måste jag tänka på den dyra vär son. När efter min bortupphör att flyta och din sj äl cndast m 2 Vv ker på din första maka... skänk h nom då en mor ; värdigare din ömhet, i denna min enda, frogns än. — Bon fattade öfverstens och fru Langenhjelms händer 1 ksom för att förena dem. Utom sig af bestörtning drog sig den vackra enkan tillbaka från sjuksängen. Christinas krafter voro uttömda ... ännu flämtade låcan, men allt mattare . . . för att snart för alltid 1 ita jag Hoppas. försoning och den i tande kuäböjde öfversten vid det liflösa stoftet af 4, som han så djupt ä!skat, oaktadt hennes sv aghet och hennes fel. 1 e Andra Afdelninger. FÖRSTA KAPITLET. Vi nödgas återknyta vår berättelse på den olycksdigra dag, då Sveriges stjeriia, ännu matt glimmande vid horizanten,. för ovigt nedgick vid dånet af de stormar, som från alla sidor ombrusade vårt fosterland. Det var den 20No vänber 1718... Carl den tolltes dödsdag s.. deniad som, huru man än må bedöma tjuolten, dock evigt skall bilda det mörkaste blad i svenska: arfstokrätiens histöria. : HON hade oförfätter att hämnas på Pfaltz-Zweibräcki