— Ingen utom din betjent. — Godt, Gyllenroth. Du måste nu afligsna dig här ifrån så skyndsamt och hemligt som möjligt. Pin pla var alldeles icke illa anlagd, ehuru den för det närva ranCe, ... märk väl för det närvarande ... är outförbar Emellertid måste du i allt hvad som rörer mig och Sto bee iakttaga den djupaste tystnad. Insmyg vi u förtroende . .. hyckla vänskap för denne satan. Endas så kan du tjena mig. Redan denna dag måste jag bort. . orsaken inser du väl, Skrif mig till så snart den galn; vildhjernan fallit och luften härstädes blifvit ren. Då vil jag äterkomma ... Jag har svurit att ho nas och plä hålla såd der ... Nu fort härifrån! TRETTONDE KAPITLET. dystra moln sväfvade öfver öfverste Stobic ; unga, nyss återvunna maka afbidade sc kor tillbaka, lugn och resignerad, den be friande cogeln. Anger: ih an Öfver att ett cada ögonblick hafvå ta åt cu n sädan som Gv! yt henne på sjukbidden ... fon sen på den fara hon undgått... och ändå imohjerta I — fvade förledarens bild i orca: mar för hennes själ ... Hon sug honom, lutand si. r benne med ömma, leksfulla blickar, i Pyss. lands upper och skogar ... hon kände hans kyss: bränna sin panna... hon hörde hans eder om cen trohet som blott döden kunde lösa ... — tet var för dig — så hörde hon honom hvisl: med bleka läppar — det var för dig som jag betr Jag brottets bana ... Har du då ej en gången st at mitt minne? Pen arma Qvinnans känslor ... Striden ter... Hon lutade sit af stormen ... Och Stobdge satt vil hennes sida, med hennes hanc sluten i sin och såg med ångest i hennes allt mattare öga ... Ju ömmare och kärleksfullaro I förebrådde sig den döende sin otr: sig hennes själslidande, och med Stobee, öfverstens bror, tvungen själ slets mellan dessa motsatte !e slutligen uttömt hennes krai sköna hufvud som liljan, bruter an var, desto mera dosto mera ökade a sig doktor t ber on på hennes snara åhörde Stoböe denna grymma dom, stur vände han till sjukrummet och blef nu först tydligt varse hvad han förut ej velat se, aj v L 4 7 fd 2 .